Christina Ohlsson: ”Det finns två typer av människor”

Så har vi tagit klivet över till ett nytt år vars föregångare med en nysning lärde oss att man inte kan ta något för givet. Vår husarrest inleddes andra veckan i mars men vi lider ingen nöd. Vi har tillgång till värme på vintern och svalka sommartid och råd att fylla kylskåpet med önskemat ur hemlevererade tygkassar.

Krönikören skriver om olika personlighetsdrag.

Krönikören skriver om olika personlighetsdrag.

Foto: Bertil Ericson/TT

Krönika2021-01-07 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Förmågan att hitta kreativa sysselsättningar minskar successivt när inputkanalen till händelsecentrum levererar allt mindre energi. Frågan är om det går att veva igång batterierna igen, om eller när det bli mera normala förhållanden.

Att på beställning gräva fram nytt ämne till månadens krönika är inte alltid så enkelt. När inspirationen tryter, brukar jag göra en djupdykning ner i mitt privata tankearkiv. Idag granskade jag bristerna i min egen personlighet. Min inre röst säger mig att det knappast kan intressera särskilt många utomstående, så jag har därför full förståelse för varje läsare som nu bläddrar vidare.

Om Du är kvar kan jag berätta att jag är naivt blåögd och tror alla om gott, tills dess att jag blivit överbevisad om motsatsen. Jag har dragit en och annan nitlott i livet, dock förvånansvärt få med tanke på min ålder. Min stubintråd är alldeles för lång och de få gånger jag blir arg på riktigt, händer det att känslan inte vill släppa taget. Jag har tilldelats egenskapen ”långsint”. Då det stör min sinnesfrid beklagade jag mig över detta för en klok och kunnig person. Hon förklarade då fenomenet med att man inte viljemässigt kan styra över sina tankar. För var och en som någon gång legat klarvaken med ett tankekaos och gång på gång viljemässigt mumlat: ”nu måste jag sova”, förstår säkert vad hon menade. Tanken vinner alltid striden över viljan.

Min amatörfilosofi är att det finns två typer av människor. De lyckliga som har nära till sin ilska och sina vredesutbrott, men som snabbt glömmer och förlåter. Och så vi konflikträdda som likt ett resårband kan tänjas ut tills det slutligen brister och ger oss en rejäl smäll i mellangärdet. När bandet väl gått av har vi svårt att hitta de båda ändarna, och lyckas vi knyta ihop dem sitter knuten kvar och skaver.

Om du läst ända hit beror det nog på att vi gärna läser om andras brister. Ett bevis på det är alla skruvade skandalrubriker på tidningarnas löpsedlar, vars enda syfte är att sälja lösnummer. En sådan sammanfattande rubrik om mig skulle troligen lyda:

Långsint närsynt äldre kvinna skadad av gummiband.