Inte för att jag tar lätt på uppgiften – det har med åren blivit allt knepigare med snäppet styvare rygg och tilltagande magrondör – men för att den är så futtig sett i det stora hela. Alltjämt kräver denna, genom hela livet återkommande, uppgift dagar av skvalpande i sinne och hittade anledningar att det inte är precis rätt tid just nu. En uppgift som borde ta mindre än fem minuter att genomföra blir gärna dagar av mental brottning och tar då energin från dagarna i allmänhet.
Ställd inför utmaningar finns det egentligen bara tre alternativ på lösningar: Förändra, lämna eller acceptera. Allt annat kommer hålla dig kvar i samma spår som du är i idag. Är detta dilemma något jag kan förändra till ett tillstånd jag vill att det ska vara i? Kan jag acceptera att det är som det är?
Om vi tittar lite större, till exempel på jobbsituationen vi har idag, funkar dessa frågor mycket väl att ställa sig själv. Alla har vi mer eller mindre problematiska jobbsituationer och de kommer fortsätta bjuda upp till olika danser vare sig du vill eller inte. Precis som dig själv så förändras jobbet och förutsättningarna över tid så du behöver ta ställning till hur det passar för dig idag. Sommaren är en tid då många får utrymme att fundera över var de är och vart de vill i livet. Även om man skulle känna sig missnöjd med det jobb man har idag och funderar över att hitta något annat så kanske alternativet lämna inte är det självklara. Finns det saker i jobbet jag skulle vilja förändra för att få mer av det jag vill göra och mindre av det andra? Vad kan jag göra själv för att detta ska hända? Vem behöver jag prata med eller ta hjälp av? Når tankarna vägs ände vad gäller möjligheten att förändra och hamna närmare det jag vill så kan det ändå vara läge att lämna för något nytt. Jobbet är och tar alltför stor del av våra liv för att bortse ifrån. Det är alltid lättare att gå till ett jobb man längtar till och komma hem glad till familjen efter ett dagsverke.
Vi får dock inse att det alltid kommer finnas något som inte alltid är perfekt. Även drömjobbet har sina mörka hörn. Men om vi funderar över dessa saker, vrider på dem lite grann, ser dem från andra håll så kan vi få en ny förståelse för dem. Kanske till och med acceptera dem som de är och förhålla oss till dem på det sätt som passar oss?
Men åter till mitt dilemma. Jag inser att jag varken kan lämna problemet därhän eller acceptera långa tånaglar eftersom de kommer nöta hål på neoprensocken i vadarskorna. Det kommer medföra än mer bekymmer. Förändra, blir min lösning.