Krönikören skriver bland annat om att mangla sängkläder.
Det finns det en hel del forskning på faktiskt men ändå så är det ett ok som världen bär på sina axlar. Nu tänker jag inte på människor som befinner sig i extrema situationer eller kriser utan oss som bara skrotar på i vardagen som den ser ut. Själv har jag prövat vara ganska så sträng och hård med mig själv i sökandet efter balans och nöjdhet. Dels genom regler och ramar för alla möjliga saker men också krav på att prestera och leverera i alla möjliga sammanhang. Nöjd med min insats har jag inte heller varit även om många saker varit väldigt bra och betytt saker för andra. Men man kan ju alltid göra lite bättre. Eller?
Med åren kommer klokheten och tur är väl det! För plötsligt så insåg jag att min absolut största utmaning inte är att sätta snäva och stränga ramar, det är att ge mig själv den varma och innerliga kram jag skulle ge alla andra som behöver det när saker är tuffa. Åhå! Det tog mig ganska länge att räkna ut det här så tydligt att jag faktiskt kunde ta till mig det. Eller för att citera en av mina närmaste vänner; ”För att vara så smart som du är, är du ibland verkligen helt djävla dum i huvudet.” Rakt på sak och helt sant.
Så nu har jag sedan ett antal månader levt efter principen att vara mer stöttande mot mig själv och nästan tänka på mitt jag som en från mig fristående person. Det här projektet har jag döpt till ”Pantertant med guldkant”. Jag är jag som jag är och jag ska förgylla min tillvaro med sådant som tilltalar mig och gör mig glad. Det låter lätt men jag tycker i själva verket att det är ganska svårt. Det är en utmaning att luta sig tillbaka varje dag och fundera på vilka bra saker jag fått till idag för mig själv. Men man blir bättre om man tränar och jag tränar minimalt fysiskt och maxar istället det psykiska.
Nu tränar jag på sådana enkla saker som att smörja in mig efter att ha duschat istället för att vara torr som en pergamentrulle i en pyramid. Att äta mat långsamt och dricka kaffe. Köpa blommor och sätta ut på bron, säga ja till det jag tycker är roligt och nej när jag inte vill.
En intressant effekt av det här är att överväga att köpa en mangel. Jajamen. En mangel. Den ska stå i min källare och den ska mangla mina sängkläder så ofantligt platta att platt kommer kräva en mycket avancerad beskrivning i rymdfysik för att förklaras. För manglade sängkläder, där talar vi om en vardagslycka och lyx som vi låtit gå förlorad. Känslan av att lägga sig i en renbäddad säng med helt nymanglade sängkläder. Svala sängkläder, trött kropp och känslan av mjuk och pressad bomull som liksom omsluter en helt.
Behöver man en mangel för lyckans skull? Jag skulle tidigare tveklöst ha sagt NEJ! Men nu måste jag säga att jag inte vet säkert. Den är otymplig och stor och förekomsten av manglade sängkläder ger inte världsfred. Men frågan är om den skapar ännu lite mer sinnesfrid i mig? Jag grunnar vidare på det och hänger på Blocket så länge. Inte för att jag ska köpa en mangel, jag måste ju bara kolla vad som finns. Om det skulle vara så att det finns en lagom stor mangel i nöd som behöver räddas till ett nytt hem istället för att tyna bort ensam i någon ledsam källarvrå. Manglarnas situation i en moderniserad och tidseffektiv värld har jag aldrig tidigare tänkt en sekund på. Det ska bli bättring på det.