Hur som helst var min mor på besök en vinterhelg då vi (jag skriver vi, men min mamma hävdar dock fortfarande att det var jag som absolut ville åka en lördag kväll från Vetlanda till Gislaved för att dansa styrdans till Torleifs) satte oss i min Volvo 850 för att åka till dansen. Bilen startade inte. Någon (möjligen var det jag) hade inte stängt av radion i bilen kvällen innan så batteriet var dött, kaputt. Vi fick be min granne, tillika rektor på min skola, att bogsera oss till macken. Ungefär så fortsatte resan.
Men nu tillbaka till det här med dansband. Jag gillar faktiskt dansbandsmusik, men det är inget jag valt. Tänkt dig att som liten få höra samma jullåtar av Christer Sjögren, att varje högtid när tjocka släkten hälsade på hos oss fram på småtimmarna lyssna till just Torleifs, Vikingarna och Lasse Dahlquist. Tro tusan att jag kan hela texten till ”Leende guldbruna ögon” och ”Hallå du gamle indian”. Det är inte mitt fel, det är mina föräldrars.
Bilen tankades, startades med lånade startkablar och kördes lagligt till Gislaved i skymningen. Väl innanför femtioskylten kan det vara svårt att hitta i ett samhälle ingen av oss besökt förr. Var ligger campingen och danslokalen? Var är alla hundägare som ska vara ute när man behöver fråga om vägen? Vi sniglade oss fram längs gatorna, något som tydligen verkade misstänksamt för rätt vad det var började blåljusen blinka bakom oss. ”Nej, tänk om jag måste stanna och inte får igång bilskrället” var min första tanke. Men vad göra? Stanna. Ser polisen kliva ur bilen och jag får manuellt veva ner rutan. Då ramlar rutan ut, polisen hinner få fatt i den precis vid marknivå.
Mamma får ett hysteriskt fnitteranfall och kan inte sluta. Jag får blåsa, negativt. Förklarar vad vi gör där och får sedan poliseskort till Torleifs. Mammas mascara har runnit bort och hon är helt färdig. Vi tackar polisen och efter viss återhämtning beger vi oss in på dansgolvet.
Bilen startade inte morgonen efter heller. Vi får plinga på hos stuggrannar som visst har startkablar. Vi kör hemåt, ändå rätt nöjda, jag blir kissnödig några mil hemifrån men vågar inte stanna bilen. Bara att hålla igen. Jag fick i alla fall autograf av självaste Torleifen. Lycka. Det exotiska inslaget från norr får startkablar i julklapp av mamsen.