Redan under studenttiden såg jag och vännerna fram emot januarirean på Rex i Umeå, halva priset! En trerättersmiddag på lördag kväll där vi fick känna oss som kändiseliten. Det var sådan lyx med den där råa tonfiskbiten (aptitretare hette det visst), lammsteken som såg helt förkrympt ut på tallriken och pannacottan i snapsglaset att vi inte förstod att det var lika lite mat som en rätt, tillsammans. Men vi betalade glatt, skålade och kände oss som nyrika Djurgårdskids på Riche.
Nu är det januari 2021 och jag har inte ätit på restaurang de senaste fem åren. Efter att den årliga bilförsäkringen, csn-lånet och barnförsäkringarna är betalda (allt i januari givetvis) så lyxar familjen till det med grillkorv med bröd i Tjamstan. Koreansk gurksallad på toppen av korven. Eller nä, sanningen är den att den glömde jag hemma på köksbänken. Sådant är livet just nu. Lyxen är inte Rex. Lyxen är att ta sig ut och se barnen röra på sig och känna att vi faktiskt lyckades! Vi lyckades lära barnen stå på skidor i backen, vi kan få upp en eld och vi kan sota korvar. Oj vad vi är bra!
En annan lycka, en annan tid, var då min mor fick ett speciellt paket som nioåring.
Den julen fick hon ett par gröna yllestrumpbyxor i julklapp, sådana där som korvar sig på benen och som är så osköna och sköra att ingen ekonomisk/praktisk person skulle ha inhandlat dem. Sådana som alla andra flickor hade. Sådana fick hon den julen. ”Det är tammefan den bästa julklapp jag någonsin fått fast att jag fick laga byxorna ett otal gånger” säger den 71-åriga mormodern och minns förmodligen hur hon för en gång skull kände sig som alla andra. Lyx!
Eller när hon två gånger per år fick en flaska sockerdricka, jul och midsommar. Lyx!
Eller när hon någon gång per år fick en apelsin med en sockerbit i av faster Ines. Lyx!
Vet ni att synonym till lyx bland annat är: överdriven bekvämlighet. Men herregud så härligt! Klart man längtar efter lyx, prål, slöseri, vräkighet och överdriven bekvämlighet. Ibland. Men det är som märkligt det där, jag önskar mig lyx, men skulle jag få det i överflöd skulle det inte vara detsamma. Det gäller att bara få det lite lagom sådär. Vart femte år kanske. Ja. Vart femte år vill jag ha lite vräkighet. Sedan vad vräkigheten är om fem år, tja, förmodligen något helt annat än Rex eller gurksallad.