Vår älskade pappa, Roland Johansson, somnade stilla in den 30 maj, omgiven av sina tre barn, på Regnbågens omsorgsboende.
Roland föddes hösten 1939 i Brönstjärn som äldst i en syskonskara på fem. Livet tog en vändning när han som ung man förlorade sin pappa Elis i en drunkningsolycka 1965. Deras mamma, vår farmor Alfhild, stod ensam med små barn och mycket sorg. Familjen slöt upp, kom samman och höll ihop genom att ställa upp för varandra under en svår tid och många efterföljande år. Pappa formades till en varm, arbetsam och omtänksam man, alltid redo att hjälpa andra.
Vid 20 års ålder mötte han sin stora kärlek, Solveig, från grannbyn Skråmträsk. Tillsammans byggde de ett liv fyllt av kärlek, gemenskap och glädje. De fick tre barn – Sussi, Biggan och Fredde som i sin tur skänkte honom sex älskade barnbarn och fem barnbarnsbarn.
Solveig gick bort 2020 efter en längre tids sjukdom i Alzheimers. Roland fanns troget vid hennes sida under hela sjukdomstiden.
Familjen växte upp i Klemensnäs, byggde senare hus i Bergsbyn och flyttade därefter vidare till sitt hyreshus i stan där de skapade en plats för många hyresgäster att trivas. Slutligen fann de sitt smultronställe i sommarstugan i Sjöbotten. En plats där alla var välkomna och som kom att bli en älskad samlingspunkt för familj, släkt och vänner.
Roland var sprallig och ungdomlig. Han var full av liv och höll alltid igång med små som stora projekt. Han hade hjärta för både människor, hundar och andra djur och älskade att vara omgiven av dem. Resorna blev många och äventyren desto fler. Bilsemestrar genom Sverige, charterresor och långresor till andra sidan jordklotet. Många dagar i slalombacken, på bowlingbanan och kvällar på dansgolvet. Helst tillsammans med sina vänner och sin stora familj. Hockeyn låg honom varmt om hjärtat, och Skellefteå AIK följde han troget.
Han njöt av livet, tog vara på varenda solstråle, kramades mycket, älskade ljudet av fågelkvitter och visslade gärna tillbaka. Han uttryckte sin kärlek genom att alltid ställa upp, oavsett vad som behövdes.
Vi minns honom med bus i sin blick, kärlek, värme och tacksamhet. En pappa, farfar, morfar, svärfar och en kär vän som lämnar ett stort tomrum hos många – men ännu större minnen.
Vi är tacksamma för att fått ha honom i våra liv. Han fattas oss.