Roger Wikström, Mångbyn, avled den 24 juni i en ålder av 61 år. Han sörjes närmast av sin fru Karin, mamma Göta och sina systrar med familjer.
Roger föddes i Stockholm och växte upp i Södertälje. Vid tio-årsåldern flyttade familjen till Skellefteå och Skelleftehamn. I tjugoårsåldern träffade Roger sitt livs kärlek Karin och efter att de sökt sitt drömhus ett tag fann de ett stort hus i Mångbyn med anor från 1600-talet.
Redan som 16-åring började Roger sitt yrkesliv som snickare.Han fick jobb som lärling i vår pappas byggfirma och Roger arbetade mesta delen av sitt yrkesverksamma liv som snickare.
Han var flitigt anlitad av olika firmor och de sista yrkesverksamma åren främst i Umeå.
Roger var en stor hjälp under många år för min familj. Behövde vi hjälp med huset var han alltid redo med verktygslådan. Han kunde rörmokeri, dra ledningar och att snickra. Inget var för svårt och det fanns alltid en lösning för det mesta. En riktig uppfinnare i mångt och mycket.
Hans humor och pratglada sida gjorde honom populär. Han stannade gärna och pratade med de flesta han träffade. Många visste vem Roger var och hade alltid något gott att säga om honom.
Hemma var det arbetet med det gamla huset som var prioritet. Karin och han åkte på många resor till olika byggnadsvårdsaffärer i Sverige för att få inspiration till olika projekt. Även andra resor både i Sverige och utomlands gjorde Karin och Roger tillsammans. Ofta berättade han om allt vad de varit med om och sett. Allt ifrån trädgårdar i England till fina hus i Hjo. Och många skratt blev det när han berättade om allt tokigt som hade hänt både Karin och honom under resorna.
Trädgården var ett stort intresse, framförallt träd tyckte han om. Han planterade bland annat valnötsträd, katsuror och ekar. Och i den egenhändigt byggda dammen bor det stora Koi- fiskar som Roger skött om. Han var en djurvän, fåglar skulle matas i trädgården och vi pratade ofta om de olika arterna som han kunde se. Katter låg också Roger varmt om hjärtat. Många katter har bott i huset och den senaste, Jocke fick jag rapporter om varje gång vi pratade.
Roger hade många drömmar om vad han och hans stora kärlek, trygga och bästa livskamrat Karin skulle göra när han skulle orka igen.
Det skulle fixas mer med huset, resor skulle göras och andra roliga saker. Sorgligt nog blev det inte så.
Roger lämnar oss i stor sorg och saknad men vi ses i Nangijala.
Systern Lotta Wynne