Den 18 maj på sitt 91:a levnadsår avled vår pappa Lars Wikman.
Han växte upp i Oppstoppet, Bureå tillsammans med sina föräldrar Knut och Linnea samt två äldre syskon.
Redan i småskolan träffade han sin blivande hustru, Inga Lundmark. De gifte sig 1956 och så kom vi barn Kerstin och Börje.
De byggde hus på Villavägen och sommarstuga på Landskär. Stugan kom att bli den plats där pappa trivdes allra bäst. Han blev änkeman i juli 2024.
Efter 7-årig folkskola började pappa som charkuterilärling på Gustavssons livs. Hans nästa jobb blev på Mercur, först i Härnösand och senare i Luleå. Där fick han lära sig att reparera kontorsmaskiner.
Efter två år återkom pappa till Bureå och fick då anställning på instrumentverkstaden på Rönnskär där han blev kvar hela arbetslivet.
Två meningar som genomsyrade pappas liv var ”Det där kan jag göra själv” och ”Skaffar man sig någonting så ska man ta hand om det”, vilket gällde såväl relationer som barn och saker.
Till källaren på Villavägen kom folk med sina trasiga saker. Där lagade han med stor noggrannhet allt ifrån rangliga stolar till trasiga ekolod. Fattades det något verktyg eller någon del så tillverkade han det som behövdes.
För egen del lejde han i princip aldrig någon hantverkare utan ville och kunde göra nästan allt själv. Han hade också en kreativ ådra, han slöjdade i trä, svarvade, snidade och gjorde askar i svepteknik och var en fena på att hitta nya användningsområden för uttjänta saker.
Han vände plättar i luften, strök knivskarpa pressveck, åkte utför slalombacken i Bureå på löparskidor och var inte främmande för att ta fram symaskinen när det behövdes.
Han månade om oss och mamma på alla sätt. Vår barndom var bus och allvar i lagom mått.
Han fanns alltid till hands och ställde alltid upp för oss från det vi var små och så länge han orkade. Många lyckliga och minnesvärda dagar har barnbarnen fått tillbringa tillsammans med honom och mamma ute vid havet.
Pappa var en omtänksam busig och social person som tyckte om att skoja, hjälpa och diskutera stort som smått med dem han mötte.
Barn drogs till pappa och det var nog tillsammans med dem han trivdes allra bäst.
Vi saknar vår pappa, morfar och farfar men är tacksamma att vi har fått ha honom i våra liv.
Kerstin och Börje