Kristina Pennlöv, Flästa i Arbrå, har avlidit efter en tids sjukdom i en ålder av 79 år.
Kristina var vår mamma och sörjes förutom av oss barn; Malin, Helena och Per-Anders med familjer, närmast av livskamraten Lars-Göran Larsson och sina två äldre syskon Lilian och Nils-Gunnar.
Kristina föddes 1945 i Vallen, Lövånger som sjätte och yngsta barnet till Linnea och Sigfrid Larsson. Vid fem års ålder flyttade hon med familjen till Klemensnäs, där hon växte upp. Kristina lämnade som ung Västerbotten för att resa till England och senare för språk -och pedagogikstudier i Uppsala.
Det stora språkintresset trodde hon själv berodde på att hon som barn var tvåspråkig - i hemmet talades dialekten Lövångersbondska.
1967 gifte hon sig med Jan Pennlöv och i början av 80-talet flyttade familjen till Ljusdal i Hälsingland. Folkbildning och framför allt vuxenutbildning låg Kristina varmt om hjärtat. Hon hade tidigt egna studiecirklar i engelska och svenska för invandrare. Genom dessa fick hon vänner och kontakter som varade hela livet.
Under många år var hon medarbetare i Vuxenskolan, först i Ljusdal och senare i Bollnäs. Via Vuxenskolan kom hon i kontakt med studiecirkelverksamhet även i andra länder, främst i Afrika. Under en resa i Kenya uppmärksammades att många saknade glasögon, och därför hade svårt att läsa och arbeta. Kristina tog initiativ till att begagnade glasögon samlades in i Sverige och skickades till Afrika. I Kenya kom hon också i kontakt med bondekooperativet Solai, en by hon sedan engagerade sig i under många år. Via insamlingar sponsrades skolgången för personer som annars inte fått möjlighet till utbildning.
Under 2004 reste Kristina med Vuxenskolan till Archangelsk i Ryssland för att utbilda kvinnor i att åstadkomma förändring genom att jobba processinriktat. Efter pensionen fortsatte Kristina sitt engagemang genom att arbeta för Röda Korset, och som utbildningsansvarig i SPF Seniorerna. Ett av de sista åtagandena blev som styrelsemedlem i Fistulastiftelsen, som driver ett sjukhus i Etiopien för kvinnor med svåra förlossningsskador.
För familjen var Kristina navet – den som innebar både tryggheten och guldkanten. Hon uppmuntrade barnbarnen till kreativitet och lärande och visade dem allt ifrån tovning till paltkokning. Hon reste med dem och hade en diktklubb. Vår mamma Kristina var en modig och idérik person som engagerade sig både i det stora och det lilla.
Vi saknar henne mycket.