Lördagen den 2 augusti somnade vår pappa stilla in på ett äldreboende i Ursviken, två veckor efter sin 84-årsdag.
Pappa föddes i byn Mårtensboda och bodde sedan de första åren i Stämningsgården. Efter krigsslutet gick flytten till det blomstrande gruvsamhället Kristineberg där familjen utökades med två yngre systrar. Skoltiden var en svår tid för en grabb med dyslexi och i stället för skolarbete kretsade det mesta kring idrott. I vuxen ålder väcktes en lust att skriva och vi är många som fått nöjet att läsa hans texter. Vilken revansch!
När pappa var 11 år avled hans mor i barnsäng men allt ordnade upp sig när Elvy kom in i familjen. Ännu en lillasyster föddes, ett år innan han själv som artonåring blev pappa till en son. Ekonomin var knapp och bidrog till att pappa 1961 åkte till Kongo som FN-soldat i 12:e bataljonen. Blodiga strider blossade upp och även svenskar stupade och skadades. Det var en mycket mörk tid som präglade pappa under hela livet.
Väl hemma väntade arbete i gruvan, familjen utökades med en dotter och flytten gick till Bergsbyn samt nytt arbete på Scharins i Klemensnäs. Tjugofyra år ung blev han fackföreningsordförande och senare ledamot i kommunfullmäktige för Socialdemokraterna. Efter Scharins arbetade han på Plastkarosser i några år, och det fackliga engagemanget fortsatte. Pappa skriver ”Helt plötsligt blev det lustfyllt att lära sig nya saker, detta i skarp kontrast till folkskolan”.
I början på 80-talet beslutade mamma och pappa att gå skilda vägar som vänner. Vid den här tidpunkten påbörjades arbete inom folkbildningen på heltid. Först som ombudsman i Jokkmokk och senare vid ABF Västerbotten. Pappa kunde verkligen entusiasmera och fick bland annat fart på lokal byautveckling. Arbetet krävde många bilfärder i Västerbottens inland, men det blev också några utlandsresor. Island var något alldeles extra enligt pappa. På fritiden var det camping som gällde, gärna till norra Finland, men ibland räckte det lika bra att ställa husvagnen i Bureå, grilla och umgås med vänner.
Under 90-talet bodde pappa i Gravmark. Han renoverade och rustade ved. När barnbarnen kom ordnade han med spännande utflykter, och han "adopterade" vår hund som alltid fanns vid hans sida. Efter pensionen återvände han till Skellefteå. Han fick där många fina år, med många besök av nära vänner som han uppskattade. På altanen fanns det alltid tid för en god kopp kokt kaffe.
Pappa var snäll, rättvis och omtänksam och brann för alla människors lika värde.
Vila i frid!
Barnen