Ett energiknippe har gått ur tiden!
Tidig lördag morgon 10 maj somnade Elsa Larsson in lugnt och stilla på Hemgården Lövånger. Ett liv fyllt av fart och fläkt och enorm arbetsförmåga som förändrades drastiskt de sista åren genom en stroke, som orsakade afasi samt halvsidigt känselbortfall och epilepsi, har nu tagit slut.
Elsa föddes som en av de yngre barnen i stor syskonskara i Blacke och fann sin livskamrat i Magnus från grannbyn Bjurön. Tillsammans utvecklade de sitt jord- och skogsbruk framgångsrikt och fick sex barn. Elsa arbetade aktivt inom jordbruket med mjölkproduktion och på åker. Många av de träd som nu har utmärkt tillväxt på fastigheten har Elsa planterat väl. I hushållet renoverade Elsa och lagade all mat från grunden, tunnbrödet var hembakt och det fattades aldrig kakor och bullar för besökande att festa på.
Tonvis av bär har plockats och sålts, hennes skarpa blick att finna kantareller och många fiskar har dragits upp. Elsa hade unik förmåga att uthålligt arbeta med hög kvalitet, både fysiskt ansträngande och med kreativt skapande hand genom att sy kläder, brodera, väva, sticka, tova samt skapa frivoliteter och pärlkonst. Träning och tävling inom löpning och skidor låg Elsa varmt om hjärtat och efter rehabilitering av diskbrock, när de intensivaste småbarnsåren var över, nyttjades terrängen på Bjuröhalvön året runt för träning, ofta med hund vid sidan. Många utmärkelser finns från löpartävlingar och 20 år i rad åkte Elsa skidor mellan Sälen och Mora. Energin räckte även till för arbete vid sidan av lantbruket och under ett antal år var Elsa verksam inom hemtjänst i Skellefteå kommun och inget väder var för dåligt för att verkställa uppdrag, så både traktor och skidor kom att nyttjas i uppdragen.
Elsa var mycket barnkär och möten med barnbarn samt de sista tre åren även ett barnbarnsbarn gav en särskild glädje i hennes ögon. Efter att stroken drabbat henne och Magnus fått flytta till demensboende, bodde Elsa kvar i Bjurön med stöd av närstående och hemtjänst ett antal år, för att efter ökade funktionshinder flytta till god omvårdnad på Hemgården i Lövånger.
Elsa hade stark gudstro och var aktiv i svenska kyrkan och EFS. Söndagen var hennes vilodag och högmässan veckans viktiga stund.
Kyrkoårets högtider uppmärksammade Elsa och kyrkobesök i Lövångers kyrka, Bjuröns bönhus eller Bjuröklubbs kapell var viktiga stunder med därpå följande familjegemenskap hemma i Bjurön. Nu har Elsa fått flytta vidare, i varmt minne bevarad.
Familjen