Bibbi Lundqvist

Bibbi Lundqvist, BureÄ.

Bibbi Lundqvist.

Bibbi Lundqvist.

Foto: Privat

Dödsfall2024-06-21 05:00

VÄr mamma Bibbi somnade lugnt och stilla in nÀr sommarnatten var som ljusast och vackrast. En sÄdan natt som hon sÄ mÄnga gÄnger njutit av, vid stranden i stugan vid havet med den röda morgonsolen sakta hÀvande sig över horisonten.

Mamma föddes en augustidag 1933 i BureĂ„ med Sten och Elvira Bergman som förĂ€ldrar. Dopnamnet var Birgit, men i livet var det Bibbi som gĂ€llde. 

Bibbi vĂ€xte upp i BureĂ„ och i unga Ă„r trĂ€ffade hon vĂ„r pappa Rolf Lundqvist. 1953 gifte de sig och det första Ă€ventyret blev en period i JĂ€rvsjöbygden och pappas första lĂ€rartjĂ€nst. Efter Ă„terkomsten till hemtrakten BureĂ„ vĂ€xte familjen; Jonas föddes 1956, Ola 1958 och Johanna 1963. Det Ă„ret flyttade familjen ocksĂ„ in i den nya moderna villan pĂ„ Björkgatan.  

Stuglivet vid havet var mammas bĂ€sta liv, dĂ€r andades hon ut och njöt av livet. Vi ser henne framför oss; nĂ€r hon stĂ€ller ner packningen pĂ„ stugbron, tar nĂ„gra steg ned mot havet, slĂ„r ut med armarna och sen följde en djup suck av förnöjdhet. HĂ€r levde hon ett enkelt och harmoniskt liv. 

Mamma uppskattade struktur, ordning och reda, var inte rĂ€dd för att ta till sig ny teknik och nya arbetssĂ€tt. Det hade hon nytta av i sitt yrkesliv. Hon arbetade bland annat pĂ„ skolkontoret i dĂ„varande BureĂ„ kommun och sedan i mĂ„nga Ă„r som lönehandlĂ€ggare pĂ„ SkellefteĂ„ kommun. Under en period var mamma Ă€ven vuxenstuderande. Det gav henne stor glĂ€dje att lĂ€ra nytt och fĂ„ stĂ€rkt sjĂ€lvkĂ€nsla. 

Ett starkt rÀttvisepatos och medkÀnsla med utsatta mÀnniskor var tydliga karaktÀrsdrag. Hennes integritet var stor men hindrade inte henne frÄn att skapa nÀra vÀnskaper. NÄgra Är efter skilsmÀssan frÄn pappa trÀffade hon en annan Rolf som blev en nÀra vÀn och sÀrbo under mÄnga Är fram till hans bortgÄng

In i det sista bevarade mamma sin humor. Den var pragmatisk, kanske lite kÀrv, men med distans och sjÀlvironi och alltid en varm underton. Humorn var ocksÄ ett sÀtt att hantera de sista Ären med sjukdom.

Under Ă„ren pĂ„ Ă€ldreboendet slutade mamma aldrig att glĂ€djas Ă„t barnbarnen och barnbarnsbarnen. Hon skrattade gott nĂ€r hon fick lyssna till nĂ„gon av berĂ€ttelserna om allt roligt de gjort och sagt. SĂ„ lĂ€nge hon kunde följde hon ocksĂ„ hela familjens liv via sociala media. 

Tiden dÄ sjukdom pÄ mÄnga sÀtt försÀmrade livskvaliteten blev ÀndÄ god, mycket tack vare mammas egen personlighet. MÄnga besök frÄn familj och vÀnner blev ocksÄ ljusglimtar. I slutskedet fick ocksÄ mamma mycket god och empatisk vÄrd pÄ BrogÄrden.

Vi Ă€r tacksamma för allt mamma gjorde och för att hon fanns och nu finns i vĂ„rt minne. 

Barnen

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!