VÄr mamma Bibbi somnade lugnt och stilla in nÀr sommarnatten var som ljusast och vackrast. En sÄdan natt som hon sÄ mÄnga gÄnger njutit av, vid stranden i stugan vid havet med den röda morgonsolen sakta hÀvande sig över horisonten.
Mamma föddes en augustidag 1933 i BureÄ med Sten och Elvira Bergman som förÀldrar. Dopnamnet var Birgit, men i livet var det Bibbi som gÀllde.
Bibbi vÀxte upp i BureÄ och i unga Är trÀffade hon vÄr pappa Rolf Lundqvist. 1953 gifte de sig och det första Àventyret blev en period i JÀrvsjöbygden och pappas första lÀrartjÀnst. Efter Äterkomsten till hemtrakten BureÄ vÀxte familjen; Jonas föddes 1956, Ola 1958 och Johanna 1963. Det Äret flyttade familjen ocksÄ in i den nya moderna villan pÄ Björkgatan.
Stuglivet vid havet var mammas bÀsta liv, dÀr andades hon ut och njöt av livet. Vi ser henne framför oss; nÀr hon stÀller ner packningen pÄ stugbron, tar nÄgra steg ned mot havet, slÄr ut med armarna och sen följde en djup suck av förnöjdhet. HÀr levde hon ett enkelt och harmoniskt liv.
Mamma uppskattade struktur, ordning och reda, var inte rÀdd för att ta till sig ny teknik och nya arbetssÀtt. Det hade hon nytta av i sitt yrkesliv. Hon arbetade bland annat pÄ skolkontoret i dÄvarande BureÄ kommun och sedan i mÄnga Är som lönehandlÀggare pÄ SkellefteÄ kommun. Under en period var mamma Àven vuxenstuderande. Det gav henne stor glÀdje att lÀra nytt och fÄ stÀrkt sjÀlvkÀnsla.
Ett starkt rÀttvisepatos och medkÀnsla med utsatta mÀnniskor var tydliga karaktÀrsdrag. Hennes integritet var stor men hindrade inte henne frÄn att skapa nÀra vÀnskaper. NÄgra Är efter skilsmÀssan frÄn pappa trÀffade hon en annan Rolf som blev en nÀra vÀn och sÀrbo under mÄnga Är fram till hans bortgÄng
In i det sista bevarade mamma sin humor. Den var pragmatisk, kanske lite kÀrv, men med distans och sjÀlvironi och alltid en varm underton. Humorn var ocksÄ ett sÀtt att hantera de sista Ären med sjukdom.
Under Ären pÄ Àldreboendet slutade mamma aldrig att glÀdjas Ät barnbarnen och barnbarnsbarnen. Hon skrattade gott nÀr hon fick lyssna till nÄgon av berÀttelserna om allt roligt de gjort och sagt. SÄ lÀnge hon kunde följde hon ocksÄ hela familjens liv via sociala media.
Tiden dÄ sjukdom pÄ mÄnga sÀtt försÀmrade livskvaliteten blev ÀndÄ god, mycket tack vare mammas egen personlighet. MÄnga besök frÄn familj och vÀnner blev ocksÄ ljusglimtar. I slutskedet fick ocksÄ mamma mycket god och empatisk vÄrd pÄ BrogÄrden.
Vi Àr tacksamma för allt mamma gjorde och för att hon fanns och nu finns i vÄrt minne.
Barnen