Vår centralfigur Barbro är död. Familjens nav och centrum har gått vidare genom porten där hon bidat under sitt jordeliv – till det eviga livet i oändlig nåd där Sigurd och Siv väntar henne. Trots hög ålder och sviktande hälsa lämnade hon oss mitt i görandet. Stickningen till familjens senaste tillskott ligger kvar på rumsbordet, en ny modell av babysockar hon aldrig prövat sticka förr. Typiskt Barbro!
Barbro föddes i Aho, nära byn Narken i Korpilombolo socken och flyttade 1962 till pappas hembygd Arvidsjaur. Som tredje äldst i Aittamaas syskonskara på 15 barn så lärde hon sig tidigt arbetets vikt och värde. Det präglade verkligen hennes liv.
För oss var hon en naturkraft. Okuvlig, kuseligt levandes - ständigt i rörelse, till synes utan förmåga att stanna av och än mindre ge upp.
Hur många kubik hjortron, blåbär och lingon har passerat genom hennes händer? Hur många varv runt ekvatorn skulle hennes livs ström av stickmaskor räcka? Hur stor bassäng skulle skurhinkarns som Barbro använt fylla? Hur många munnar skulle hennes samlade matlagning och bakande mätta? Hur många blöjor har hon bytt, klädesplagg har hon sytt och hur många lagningar och blixtlåsbyten har hon gjort? Hur många ton lyfte hon under sina arbetade år i långvården? Inget besvär var för stort och Barbro var familjens expert på att ”ställa an”. När kroppen började svika så hittade hon ändå sätt att fortsätta så aktivt som det endast gick. Barbro spände alltid bågen till det yttersta.
Omsorg och generositet var hennes grund. Nyfikenheten inför livet och allt det hade att bjuda på var hennes drivkraft. Och arbetet… alltid detta arbete! In i det sista vidareutvecklade Barbro stort som smått. Riktningen var alltid framåt, in i nästa möjlighet och projekt.
Sanningen var hennes följeslagare, ärlighet och oräddhet var Barbros stav. Herren är din herde, nu och i evig tid. Saknaden är oändlig!
Barnen med familjer