Vår älskade, energiska och humoristiska Anna Uppströmer har avlidit i en ålder av 54 år.
Anna växte upp i Bureå och flyttade som 18-åring till Sigtuna för att arbeta som barnsköterska. Där fann hon inte bara ett arbete, utan också sitt livs kärlek – Niklas. 1994 gifte de sig, och året därpå föddes sonen Anton. Sexton månader senare kom Albin. Med två små barn – och Moa på väg – gick flyttlasset 1998 tillbaka till Bureå, till huset med den stora hörntomten som betytt mycket för familjen.
Anna älskade trädgårdsarbete och många var hennes planteringar. Minnena av Anna som med sitt stora leende vant planterade nya grödor, frösådde och rensade ogräs bär vi alltid med oss.
Anna trivdes med stickningen hemma, bland växterna i trädgården och på resor – särskilt med husvagnen.
2004 var Anna färdigutbildad sjuksköterska och arbetade större delen av sitt yrkesliv inom äldreomsorgen. De äldre och kollegorna betydde mycket och det var en stor sorg när hon tvingades lämna arbetslivet alldeles för tidigt på grund av sjukdom.
Anna var en familjemänniska med en trygg och stöttande famn. Vi kunde vända oss till henne med stort och smått, och hon gav oss alltid tid, värme och goda råd. Det gällde också hennes stora umgängeskrets av vänner, grannar och släktingar som hon värnade om.
När Anna var 47 år insjuknade hon i äggstockscancer – en sjukdom som tyvärr återkom gång på gång. Två gånger trodde vi att hon skulle vinna över den. Men vi kommer alltid se henne som en vinnare, för trots sjukdomen behöll hon sin positiva och energiska anda. Anna tyckte att kunskap och stöd var viktigt och engagerade sig i Nätverket mot gynekologisk cancer. När orken fanns deltog hon i arbetsgrupper, och när den tröt fanns hon ändå där med peppande ord till andra olyckssystrar.
Hundar var ett stort intresse för Anna, och hon har ofta haft en fyrbent följeslagare. När Anna blev sjuk köpte Niklas en valp till henne. Eftersom det för oss var självklart att Anna skulle vinna över sjukdomen fick valpen namnet Vinna. Vinna betydde mycket för Anna och hon beskrev Vinna som sin terapihund.
Ett stort glädjeämne i Annas liv var barnbarnet Arvid. Hon sa att hon kände sig rik som fick vara med om ett barnbarn. Arvid blev den viktigaste minimänniskan i Annas liv, och det är en stor sorg att Anna inte får vara med och fira Arvids första födelsedag. Det var Arvid som lockade fram Annas sista skratt.
Anna fick gå i förtid och tills vi möts igen finns hon med oss överallt – i varje tanke, känsla och andetag.
Familjen