Vår älskade Alfons har hastigt lämnat oss i sorg och saknad. Pappa växte upp i Sikeå tillsammans med sina föräldrar Roland och Maja och sina tre äldre systrar.
När han bara var tretton år började han jobba som springpojke på skeppshandeln i Sikeå, där han jobbade tills han ryckte in i lumpen på I 20 i Umeå. Under sin lumpartid träffade han sin stora kärlek Marie som han sedermera gifte sig med och tillsammans fick de 65 fantastiska år.
År 1968 kom jag till världen och året därefter gick flyttlasset till Skellefteå där pappa hade fått jobb på Ica-butiken Norra Livs på Torsgatan. Ett av pappas stora fritidsintressen var att titta på sport och det resulterade i att han började sitta i insläppet på AIK:s hockeymatcher på gamla ishallen. Något han gjorde i 30 år. Snabbt gick det när han räknade växelpengar och trampade in publiken genom vändkorset. Pappa har alltid varit mycket social och pratsam och har snabbt fått kontakt med både arbetskamrater, grannar, kunder och andra som funnits i närheten av honom, alltid med ett leende eller ett skämt till hands.
1995 och 1997 kom de efterlängtade barnbarnen Linus och Lucas till världen och pappa ställde gärna upp som barnvakt och hittade på många roliga aktiviteter tillsammans med killarna. Han ville alltid ha något för händerna och projekten i och runt huset på Morö Backe och sommarstugan i Ragvaldsträsk var många.
För tjugo år sedan fick pappa prostatacancer och började engagera sig i den lokala prostatacancerföreningen Guldgubben där han både var ordförande och mentor till andra män som också drabbats av prostatacancer. Pappa var livsmedelshandeln trogen genom hela livet både som resande säljare för Felix konserv, på grossisten Dagab och på flera olika butiker i Umeå, Robertsfors och Skellefteå. Han hade servicemind och hjälpsamhet i blodet. Många är de gånger både jag och barnbarnen ringt till pappa med frågor om allt mellan himmel och jord och han har alltid funnits där med goda råd och en hjälpande hand.
Vi i familjen är glada att vi under påsken i år fick vara med och fira hans och mammas 60-åriga bröllopsdag. Nu måste vi försöka klara oss utan honom även om det kommer att bli svårt.
Vi hoppas att han har det bra där han är nu och han kommer alltid att finnas med oss i våra hjärtan.
Familjen genom Susanne