Lars Jonung, professor emeritus i nationalekonomi vid Lunds universitet, var sakkunnig i den statliga Prisregleringskommittén som utredde prisregleringar mellan 1977 och 1981. Han ger verkligen inte mycket för pristak pÄ mat för att bekÀmpa inflationen.
ââPĂ„ 1970-talet hade vi massor med prisregleringar i hela vĂ€stvĂ€rlden. Det medförde stora negativa effekter och skapade massor av problem â utan att inflationstakten dĂ€mpades, berĂ€ttar han.
Framför allt handlar det om att producenterna inte vill producera varor i tillrÀcklig mÀngd dÄ priset Àr reglerat. De fÄr helt enkelt inte nog betalt, och dÀrför producerar de mindre varor. DÄ uppstÄr en bristsituation och köer. Och inflationen blir Ànnu högre genom minskat utbud, förklarar Lars Jonung.
ââVi har haft pristak pĂ„ spik pĂ„ 1950-talet. DĂ„ blev det spikbrist. Vi har pristak pĂ„ blöjor, dĂ„ uppstod blöjbrist.
Potatis var ocksÄ prisreglerad, berÀttar han, men dÄ försökte folk kringgÄ detta.
ââFolk Ă„kte ut till landet och köpte av bönderna direkt.
Oljekrisen pÄ 70-talet
Det rÄdde ocksÄ prisreglering pÄ bensin under 1970-talets oljekris dÄ oljepriserna rusade uppÄt, men dÄ ville inte oljeproducenterna sÀlja till oss. Prisregleringen fungerade helt enkelt inte, förklarar han, eftersom de bekÀmpar symptomen pÄ inflationen. De bekÀmpar inte drivkrafterna bakom inflationen, det vill sÀga inflationens orsaker.
ââLĂ„t mig anvĂ€nda mig av en grov jĂ€mförelse. Det Ă€r som att försöka sĂ€nka temperaturen hos den febersjuke genom att lĂ€gga termometern i kylskĂ„pet. Temperaturen i termometern sjunker. Men patienten blir inte botad av ett sĂ„dant knep.
PÄ samma sÀtt fungerar enkelt sammanfattat prisregleringar, konstaterar han. Inflationsfebern maskeras men den finns dÀr som en underliggande kraft, och förr eller senare kommer den fram.
Lars Jonung berÀttar att reglerade priser har varit ett mycket pÄtagligt inslag i svensk ekonomi tidigare.
Det fanns till och med ett statligt Àmbetsverk, Pris- och kartellnÀmnden, som skötte prisregleringarna. Gunnar StrÀng, som var finansminister i 21 Är Ànda fram till 1976, trodde pÄ prisregleringar som en slags ideologi. Detta var ett skÀl till att Sverige behöll prisregleringar lÄngt efter andra vÀrldskrigets slut.
Tidigare finansministern Kjell Olof Feldt avgick 1990 pÄ grund av att han inte fick igenom ett förslag pÄ pris- och lönetak, berÀttar han.
Politiker har ocksÄ varit ganska eftergivna nÀr det gÀller folkliga krav pÄ prisregleringar, berÀttar han.
ââSkĂ€rholmsfruarna var en grupp hemmafruar som 1972 protesterade mot höga matpriser och krĂ€vde politiskt ingripande. DĂ„ blev det prisstopp pĂ„ mejeriprodukter som mjölk och ost under nĂ„gra Ă„r.
Sovjetiska köer
Lars Jonung pekar pÄ den mest extrema formen av prisregleringar som förekom i det forna SovjetvÀldet. Resultatet blev ett kösamhÀlle för vanliga mÀnniskor.
ââTitta pĂ„ Sovjet och forna Ăsttyskland. DĂ€r fick man vĂ€nta i 15 Ă„r pĂ„ att fĂ„ köpa en Trabant, som var dĂ„tidens bil som producerades i öst. Köerna försvann nĂ€r Ăsttyskland förenades med VĂ€sttyskland.
Smörberg i EU
Prisregleringar orsakar oftast brister, men det kan ocksÄ bli det motsatta, förklarar Lars Jonung. DÄ fÄr de fixerade priserna producenterna att tillverka alldeles för mycket av varan.
ââVi minns smörberget i EU. Det Ă€r jordbrukspolitikens förbannelse med spikade jordbrukspriser. Smörberget dumpades i u-lĂ€nderna, och deras eget jordbruk slogs ut.
Han kan inte peka ut nÄgot exempel pÄ att prisregleringar har lyckats, nÄgonsin.
ââNej. Prisregleringar Ă€r dokumenterade under 4 000 Ă„r. Men det finns inte nĂ„gonstans dĂ€r det inte har lett till brist eller överskott. LĂ„t oss inte pröva denna vĂ€g igen, sĂ€ger Lars Jonung.
Robert Bergqvist, seniorekonom pÄ SEB, konstaterar ocksÄ att pristak och regleringar Àr verktyg som tillhör historien.
ââDet bĂ€sta Ă€r om utbud och efterfrĂ„gan sĂ€tts av jĂ€mvikt, sĂ€ger han.
Men inflationslÀget Àr mycket allvarligt, tycker Robert Bergqvist. HushÄll drabbas mycket hÄrt, och det Àr mÄnga som har det svÄrt nu.
Det har kommit förslag pÄ att slopa matmomsen. Men det tror Robert Bergqvist Àr ett alldeles för trubbigt instrument som sveper över alla, oavsett om de behöver stöd eller inte.
ââDet ska vara spetsiga Ă„tgĂ€rder, som riktas till dem som har det sĂ€mst, och tidsbegrĂ€nsade Ă„tgĂ€rder, sĂ€ger Robert Bergqvist.