Betygskriterier och kunskapskrav har kritiserats för att vara svåra att förstå för både elever och lärare.
Beskriv hur magnetismen har påverkat världsutvecklingen. Inta olika perspektiv på hur olika mediala strukturer är uppbyggda.
Uppgifterna kan se ut som om de är riktade till universitetsstudenter, som ska skriva C-uppsats, men är i själva verket exempel på frågeställningar som riktats till grundskoleelever.
Att något är märkligt i läro- och kursplanerna har de senaste åren blivit uppenbart.
De krångliga formuleringarna, de nedvärderade faktakunskaperna och de ofta orimliga kraven på analytisk förmåga har bland annat kritiserats i boken ”Kunskapssynen och pedagogiken” och av många skoldebattörer efter SR/Ekot-reportern Katarina Gunnarssons granskning i mars förra året (SR/Ekot 6/3 2018 och 7/3 2018).
Den här gången måste tömmarna hållas hårdare från politiskt håll.
Nu ska kursplanerna göras om. Efter att Liberalerna i januariöverenskommelsen ställt krav på en översyn har utbildningsminister Anna Ekström (S) gett Skolverket i uppdrag att påbörja arbetet.
Det är välkommet i sig. Men än viktigare är kanske att Ekström i en DN-intervju (15/8 2019) verkar instämma i kritiken och se vikten av en förändring. Det har nämligen gjorts försök att göra om undermåliga kursplaner tidigare, utan att situationen har blivit särskilt mycket bättre.
Den nya läroplanen från 2011, som tidigare utbildningsminister Jan Björklund (L) drev fram, hade delvis samma syfte – att få bort den postmoderna kunskapssynen från skolans styrdokument. Trots det är det alltså denna läroplan som lagt grunden för dagens situation.
Det visar att det inte alltid är så viktigt vad politiker säger, tycker eller gör. Tjänstemän på centrala myndigheter kan i många fall vara nog så inflytelserika.
Och om dessa anser att faktakunskaper är gammalmodiga, eftersom man ändå kan googla, och att analytiskt och kritiskt tänkande är viktigt, även om man saknar en grundförståelse för det man ska analysera eller kritisera, då finns det stor risk för att dessa perspektiv är det som syns i slutprodukten.
Förra gången misslyckades reformförsöken. Den här gången måste tömmarna hållas hårdare från politiskt håll.
Dels för att det är en principfråga; att det är politiker som ska styra och tjänstemän som ska utföra. Men framför allt för att den märkliga kunskapssynen i läro- och kursplaner är ett av de grundläggande systemfelen i den svenska skolan. Den synen måste vädras ut från såväl klassrum som skolmyndigheter.
Joakim Broman, ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån