Vi som är födda och uppvuxna i den norra delen av landet beskrivs ofta på ett märkligt sätt i media.
De flesta tv-reportage följer mallen ”gammal, grå gumma på en spark på en enslig väg” eller ”en ren vid sidan av bilvägen”.
Någon av de två ska vara med. Fördomarna ska uppfyllas för att bild och text ska sändas.
Och då blir jag ibland alldeles tvärs över. Jag skulle kunna räkna upp massor av fel på Arjeplog: ibland är det hopplöst långt hem, det är kallt, sommaren är för kort, tidningen delas inte ut alla dagar, kommunen har inte haft råd att hålla efter ytskikten på gator och vägar och myggen är stora som humlor.
Men i stället räknar jag upp de saker som får mig att tycka att det här är min plats på jorden. Envist vill jag bara framhålla det som är bra. Jag vill slå reportrarna på fingrarna och visa att deras fördomar är fel – vilket för all del inte brukar vara så svårt – och försöka bidra till att bilden av inlandet och glesbygden nyanseras något.
I allt beslutsfattande hjälper en nyanserad bild.
Visst är det ett elände att försöka jobba för tillväxt samtidigt som man räknar på en befolkningsminskning.
Visst känns det destruktivt att planera för att dra ner och avveckla när det är det som fakta leder fram till.
Det är klart att det är mitt jobb att se till att vi kontinuerligt anpassar oss till den verklighet vi lever i. Men min stolthet och min kärlek till min hemkommun är stor och till mitt jobb hör också att slåss mot nidbilder och felaktiga uppfattningar.
Jag kommer alltid att försöka få människor att förstå hur våra förutsättningar ser ut och vilka förändringar som behöver göras på riks- och regionnivå.
I allt beslutsfattande hjälper en nyanserad bild. Oavsett om det handlar om familjen som ska köpa ett hus på en bra plats eller om en regeringsapparat som behöver ställa om sig.
Och det hjälper att vi vet att det inte är synd om oss. Och att vi inte är några offer.
Men att faktiskt sätta bilden av hur bra vi har det, vi som får bo längs Skellefteälven, kan ingen göra själv. Varken jag eller du eller grannen.
Kan vi hjälpas åt? Om jag lovar att jag en gång i veckan i sommar postar ett riktigt positivt inlägg på sociala media, så kan väl du som läser det här göra nåt liknande?
Det är klart att du får ha åsikter om annat också. Men om du tänker på hur du låter när du vill diskutera problem, och om du vid sidan av det lyckas med att också säga nånting som är bra, så tror jag att vi får en riktigt bra sommar tillsammans. En sommar som leder oss framåt.
Britta Flinkfeldt, socialdemokratiskt kommunalråd i Arjeplog