Har antalet lösdrivande ungdomar i Skellefteå ökat?
De finns där vid dagens samtliga timmar. Stadens gallerior och torg bokstavligen dräller av unga som inte gör någonting annat än att bara vara.
Kanske spanar de och tjafsar lite med varandra.
Varför är inte fler av dessa ungdomar på skolan eller på någon fritidsaktivitet?
Är lösdriveri verkligen stimulerande för den individuella utvecklingen? Intellektuellt, fysiskt eller själsligt?
Finns det någon förälder som tycker att hänga på stan är en meningsfull syssla för sitt barn?
De nyanlända ungdomarna intresserar mig särskilt. De behöver få en extra skjuts på vägen mot en meningsfull fritid. En väl fungerande integration borde innehålla någon form av aktivitetsplikt, ett krav på att ingå i någon form av organiserad aktivitet.
Är lösdriveri verkligen stimulerande för den individuella utvecklingen? Intellektuellt, fysiskt eller själsligt?
För alternativet, att driva runt med sina landsmän utan att egentligen uträtta någonting vettigt, kan få förödande konsekvenser, för såväl samhället som den enskilda människan. Under sommaren blev detta påtagligt vid bland annat Trästocksfestivalen. Ungdomsgäng samlades för att starta konflikter och slagsmål, inte för att ta del av kulturutbudet.
Få kan väl tycka att detta är acceptabelt?
Nu har väl ungdomar dragit runt på stan i alla tider. Men det är inte vår uppgift att sona tidigare generationers synder.
Mer progressivt vore att satsa på det som är här och nu. Våra ungdomar, vår framtid.
Finns det inte tillräckligt med alternativ för Skellefteås unga?
Är de rent av missunnade?
Om vi ser till Skellefteås utbud av ungdomsgårdar ligger antalet över det nationella snittet. Och det lokala utbudet av föreningar och idrottsrörelse är excellent.
Nej, missunnade är Skellefteås unga inte. Men kanske missförstådda. Eller än värre. Det är kanske en hel föräldrageneration som missförstått något?
Visst finns det personer som saknar förmåga och individuella förutsättningar att göra annat än att bara vara.
Men visst anstår det ett samhälle som vill växa, som vill komma bort från sitt lillebrorskomplex och norrländska fördomsprofetior att sätta en högre ribba för både det ena och det andra?
Slutsatsen är att vi aldrig kan säga ja till att det är lite si och så med framtidens samhällsbärare.
Jag tror att såväl vuxenvärld som politik behöver tänka till ordentligt och vägra uttrycket ”ja se dagens ungdom …”
Micaela Löwenhöök, ordförande för Moderaterna i Skellefteå