Julen har varit och det nya året ska firas in.
Vi är många som ger löften som vi sedan är mer eller mindre duktiga på att hålla.
Jag lovade en gång att ha ett shoppingfritt år. Någon gång har jag lovat att inte äta godis. Någon gång har löftet inneburit att träna mer. Ibland har det funkat, ibland inte.
Det viktigaste är nog att vända sig inåt och fundera på vad som verkligen har betydelse. Att tro att man ska bli en annan människa med andra vanor bara för att klockan slog tolv slag är nog ganska naivt. Men att fundera på vad man står för, vilka värden man vill att barnen ska få med sig, vad som får just mig att må bra – och sedan ta med sig det in i nästa år – det tror jag är bra.
Vi skulle bara behöva göra det lite oftare.
Påminna oss själva flera gånger varje år.
Jag vill att min dotter och mina barnbarn – alla flickor – ska ha samma möjligheter som mina söner. Jag försöker visa dem att mamma/farmor är stark, kan hantera en spade och köra tunga fordon.
Jag vill att Sverige ska hålla ihop på alla plan. Och jag vill själv bidra till att det händer.
Att hon säger vad hon menar och menar det hon säger.
Jag vill inte att mina söner ens ska tänka tanken att vara den som regelmässigt blir uppassad av sin partner. Självklart hjälper man varann. Ibland behöver någon få krypa under en filt och få en kopp te – men tvättmaskinen är bådas ansvar.
Jag vill att samhället ska vara uppbyggt så att mina rättigheter inte är beroende av att någon annan ska bevilja mig dem. Jag vill inte att det ska vara så att någon annan upplever att de måste stiga åt sidan för jämställdhetens skull. För då kommer de, medvetet eller omedvetet, att slåss för att få ha kvar sina privilegier.
Jag vill att Arjeplog ska ha samma möjligheter att utvecklas som Skellefteå eller Gävle eller Stockholm. Utbildning ska vara lika enkelt för våra ungdomar som för de som bor nära campus.
Arbetsmarknaden ska inte vara indelad i A och B, där B-kommunen bara har en typ av jobb som kräver en typ av utbildning. För vad ska de ungdomar som har andra intressen då göra? De som vi så väl behöver – av många olika skäl. Ska de behöva flytta till en ”A-kommun” och lämna oss? 2020?
Vi kan ägna oss åt att missförstå, bygga konspirationsteorier, fatta kortsiktiga beslut, som ger populistiska poäng, men som sakta men säkert raserar det som långsamt byggts upp.
Eller så kan vi göra precis tvärt om.
Jag vill att Sverige ska hålla ihop på alla plan. Och jag vill själv bidra till att det händer. Svårare än så behöver inte ett nyårslöfte vara …
Britta Flinkfeldt, socialdemokratiskt kommunalråd i Arjeplog