Starka krafter vill införa fri hyressättning i nyproducerade hyresrätter.
Det är ingenting annat än ett första steg mot marknadshyror.
Skulle det bli verklighet skulle det drabba 1,4 miljoner hushåll över hela landet. Lyckligtvis tycks det vara ytterst få väljare, oavsett partifärg, som vill ha marknadshyror.
Problemet på bostadsmarknaden är att det inte byggs bostäder efter behov. Enkelt sagt byggs det för lite och för dyrt.
Förslagen i januariavtalet möjliggör att det blir ännu dyrare för den som bor i hyresrätt, samtidigt som den som äger sin bostad får en skatterabatt på uppskovsräntan.
Att det kommer att byggas mer är det få som tror. Däremot förlorar hyresgäster i nyproducerade lägenheter sin avtalsfrihet när fastighetsägaren ensidigt sätter hyran.
I tider av bostadsbrist förskjuts maktrelationen ytterligare mellan den som äger och den som hyr, vilket drabbar människor med svagare inkomster hårdast. Nivån på hyran blir då ett uttryck för desperation, snarare än för marknadsmässiga värderingar.
Människor tvingas alltså betala mer än vad deras ekonomi egentligen tillåter med sociala och samhällsekonomiska konsekvenser som följd.
Exempel från länder på kontinenten visar att en marknadsmässig prissättning inte heller lett till att bostadsproduktionen bättre mött behoven. I stället byggs det för dem med tjockast plånbok, medan övriga får klämma ihop sig i illa underhållna bostäder med allt längre pendlingsavstånd till och från jobbet.
En bostad är inte som vilken vara som helst. En bostad är en mänsklig rättighet. Låt oss därför i Sverige välja en annan väg.
Lillemor Göranson, ordförande Hyresgästföreningen Region Norrland
Maria Stenberg, regionchef Hyresgästföreningen Region Norrland