Kommuner i landet har olika förutsättningar.
Mycket av vår välfärd, vår service och vår vardag är beroende av att den offentliga servicen fungerar.
Det gäller exempelvis förskolan, skolan, äldreomsorgen, räddningstjänsten, miljötillsynen och vattenförsörjningen.
I Sverige har vi valt att lägga huvudansvaret för den offentliga servicen på kommunal nivå. Jag menar att det i grunden är rätt och riktigt att lägga välfärdens beslut så nära medborgarna som möjligt. Men lika viktigt är att likvärdigheten upprätthålls.
Det kommunala uppdraget ser i princip lika ut oavsett kommun. Malå med sina drygt 3 000 invånare ska ge sina medborgare lika god service som Stockholm med sina drygt 965 000.
Ska detta fungera måste det finnas en insikt om att kommunernas verklighet ser olika ut.
Jag kan tycka att kunskapen om lands- och glesbygdens utmaningar är låg hos många centrala beslutsfattare.
Ska detta fungera måste det finnas en insikt om att kommunernas verklighet ser olika ut.
Många beslut grundar sig på de behov som finns i urbana miljöer. Dessa beslut passar ofta illa när de ska tillämpas i hela Sverige.
Nu senast var jag inbjuden till Almedalen för att diskutera hur vi i Malå klarar av frågor runt vatten och avlopp. En fråga som väcker lite uppmärksamhet så länge det fungerar.
Politiskt sett så vinner man inga val på vatten- och avloppsfrågor. Såvida man inte är verksam på Gotland där vattenbristen är en stor fråga.
Utmaningarna för Värmdö, Stockholm, Gotland och Malå är minst sagt vara olika. Förutom de geografiska och klimatmässiga olikheterna så är det till exempel tydligt att små kommuner har högre taxor och svårare att hitta pengar till underhåll och investeringar.
Det är här politiken kommer in. Ska kommunerna ha samma uppdrag, oavsett storlek och var i landet man befinner sig, så måste också lika förutsättningar ges.
Det kräver att resurserna fördelas på ett sätt som gör uppdragen möjliga. Det kräver förutom politisk vilja också kunskap om verkligheten.
Det är svårt att hitta en centralt placerad politiker som inte nickar instämmande när man påstår att Sverige behöver en levande landsbygd. Men att göra ”verkstad” av allt prat ser vi väldigt lite av.
Det behövs, förutom ökad kunskap, också politiskt mod och verklig vilja att ge visionen om en levande landsbygd ett reellt innehåll.
Ska kommunerna fortsatt ha ett huvudansvar för välfärden så krävs det en annan syn på hur resurserna ska fördelas.
Likvärdig välfärd och service kräver kunskap och insikt om hur olika det faktiskt ser ut i Sverige.
Frågan är om vi har det politiska ledarskap som kan, vill och törs utveckla hela landet.
Lennart Gustavsson (V), kommunstyrelsens ordförande i Malå