Den 20 september 2017 röstade 122 av FN:s 193 medlemsländer för en konvention som förbjuder kärnvapen.
Sverige var ett av de länder som deltog aktivt i arbetet med att utforma den.
För att konventionen ska börja gälla krävs att 50 länder skriver på och ratificerar den. Hittills har 70 länder skrivit på och 22 har ratificerat konventionen.
I stort sett varje svensk är medveten om konsekvenserna av ett kärnvapenkrig. Det är därför naturligt att Sverige undertecknar och ratificerar avtalet.
Tyvärr finns det starka krafter som motsätter sig detta. Militären och vissa politiska ledare har insett att de då inte längre kan hota med eller använda kärnvapen om dessa, precis som kemiska och biologiska vapen, blir förbjudna. Tunga vapentillverkare riskerar betydande inkomstkällor.
Därför hotar USA nu Sverige med repressalier om vi skulle ansluta oss till konvention. I Sverige finns det både politiker och militärer som böjer sig för sådana påtryckningar och vips tillsätts en enmansutredning som ska utreda ”… konsekvenser av ett svenskt tillträde till kärnvapenförbuds-konventionen.”
Allt för att slippa debatt och att allmänheten i valet skulle kunna påverka frågan.
Nu är utredningen klar. I en 234 sidor lång och mångordig rapport skriver utredaren Lars-Erik Lundin att Sverige ”… varken bör tillträda eller underteckna konventionen i dess nuvarande form.”
Hans skäl är att konventionen kunde ha varit formellt bättre och att Sverige kommer att ”förstöra stämningen” med sina militära allierade.
Det är pinsamt att se hur utredaren uppenbarligen skriver för andra intressenter än den svenska regeringen. Sammanfattningen med noter på 22 sidor har för säkerhets skull översatts till engelska och dessutom kompletterats med en brasklapp, ”Final words”, enbart på engelska.
Utredaren agerar för att Sverige fortsättningsvis ska tala för kärnvapen, i stället för att ta avstånd från dess fortsatta legitimitet.
Svenska folket sa redan på 1950-talet nej när politiker och militärer ville ha svenska kärnvapen.
Sverige tog också rätt beslut när vi på slutet av 1960-talet anslöt oss till icke-spridningsavtalet, NPT.
Nu är det dags för våra politiker att lyssna på Sveriges befolkning och ta nästa steg mot kärnvapnen.
Sverige måste ansluta sig till FN:s konvention.
Lena Dahlin, ordförande Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen, Sundsvall
Måna Wibron, vice ordförande Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen, Sundsvall, Kvinnor för fred, Sundsvall
Runa Forsman, sekreterare Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen, Sundsvall
Ulrika Hådén, kassör Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen, Sundsvall, Kvinnor för fred, Sundsvall