Skogsfrågorna har blivit allt mer polariserade de senaste åren, och inget tyder på att konflikterna minskar.
”Skogsmark för 30 miljarder riskerar att bli värdelös.”
Sven Erik Hammar, ordförande för LRF Skogsägarna, skräder inte orden i Dagens Industri (13/6 2019).
Vad det handlar om är Skogsstyrelsens nya metod för att klassa ett skogsområde som nyckelbiotop, det vill säga ett område som är av särskild vikt för den biologiska mångfalden. LRF pekar på att stora arealer skog kan få avverkningsstopp. Utan att skogsägaren får någon ersättning från staten.
Miljörörelsen är å sin sida lika missnöjd. I en debattartikel på tidningen Skogens hemsida (13/6 2019) skriver företrädare för WWF och Naturskyddsföreningen att Skogsstyrelsens nya metod höjer kraven på vad som ska klassas som nyckelbiotop och att skyddsvärda skogar därmed riskerar att avverkas.
Till slut måste något ge vika. Vilket parti det blir är svårt att säga, men tills vidare fortsätter striderna i och om skogen.
En illustration av den avgrundsdjupa klyfta som länge präglat svensk skogspolitik.
Skogsägare och miljöintressen kan ofta inte ens enas om hur mycket skog som i dag är skyddad. Än mindre hur mycket mer som borde undantas från skogsbruk.
Det enda man verkar kunna enas om är att skog som skyddas borde medföra ersättning till den skogsägare som drabbas. Det är bara det att de summorna – om de både ska beta av köerna från de som i dag väntar på ersättning, och undanta ytterligare arealer – i så fall kommer att räknas i många tiotals miljarder.
Troligen skulle det, även om man räknar in möjligheterna till skogsbyten med statligt ägd skog, inteckna större delen av den kommande mandatperiodens reformutrymme.
Att medlen för ersättning ”ska vara tillräckliga”, som det står i januariöverenskommelsen, är på så sätt en naiv förhoppning som ignorerar de realiteter som just nu står i konflikt i skogspolitiken. Dessa består inte bara i vitt skilda uppfattningar om hur mycket natur som är skyddsvärd utan också i synen på äganderätt, skogsbruk, biologisk mångfald och skogens roll i klimatomställningen.
Samtidigt som skogen ska användas till att producera biobränslen till bilar, flygplan och kraftvärmeverk, ska fler hus byggas i trä och stora arealer skogsmark avsättas för att långsiktigt utgöra kolsänkor som sänker koldioxidutsläppen.
Det går inte ihop.
Särskilt inte eftersom Miljöpartiet och Centerpartiet, två av partierna bakom januariöverenskommelsen, står på var sin sida.
Till slut måste något ge vika. Vilket parti det blir är svårt att säga, men tills vidare fortsätter striderna i och om skogen.
Joakim Broman, ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån