Behöver bidrag från den ”tomma godispåsen”
Csaba Bene Perlenberg skriver i sin ledare i Norran den 31 Juli att det är ”bra med nej till tomma kalorier från statlig godispåse”.
I ledaren riktas kritik mot statliga bidrag till kommunerna men vad han missar är regeringens signaler till kommunerna att vidta åtgärda mot oviljan att betala en skälig ersättning för deltagande i daglig verksamhet.
För RBU är inte det stora problemet statsbidraget utan de mycket låga ersättningsnivåerna som måste belysas. Vi ser en risk med att ledaren missförstås och därigenom rättfärdigar en bibehållen låg nivå på habiliteringsersättningen vilket är oacceptabelt och vi hoppas att detta inte var avsikten med ledaren.
Habiliteringsersättning betalas till individer som beviljats dagligverksamhet och verksamheten ska främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet samt erbjuda den enskilde stimulans, utveckling, meningsfullhet och gemenskap efter individens önskemål.
Ett annat övergripande mål med insatsen dagligverksamhet är att utveckla den enskildes möjligheter till arbete på kortare eller längre sikt.
För RBU är inte det stora problemet statsbidraget utan de mycket låga ersättningsnivåerna som måste belysas.
Individerna som skulle omfattas av en höjd ersättning skulle nog inte se ett tillskott som tomma kalorier utan snarare som ett viktigt näringstillskott i en alltjämt näringsfattig kost.
Verkligheten är att många enskilda i praktiken får betala för att vara med i dagligverksamhet på grund av kommunala avgifter och detta för att delta i en insats som ska främja jämlikhet i levnadsvillkor.
Fokus borde riktas mot de alltmer restriktiva tillämpningarna av befintlig lagstiftning samt LSS– gruppens ekonomiskt utsatta situation.
RBU Skellefteå anser att nuvarande ersättningsnivå om 45 kronor per dag är långt ifrån intentioner och påståenden om allas lika värde.
Kan också nämnas att personer med en funktionsnedsättning med aktivitets eller sjukersättning fortsätter att tappa köpkraft år efter år medan löntagares löner ökat med 10% från 2013 till 2017.
Nettoinkomsten efter skatt för personer med garanterad sjukersättning 2018 var 7500 kronor per månad medan minilönen för personer utan yrkeserfarenhet var mer än dubbelt så stor, 16300 kronor per månad för att få ett perspektiv.
Höga kommunala avgifter för boende, färdtjänst och mat lämnar inget utrymme till något extra som de flesta tar för givet.
Många är fortsatt helt beroende av att nära anhöriga skjuter till pengar för att kunna gå på bio eller komma ut till stranden eller unna sig en fika i social gemenskap.
Så politiker måste våga se verkligheten som den är för LSS-gruppen och agera för att uppfylla de viktiga intentioner som finns inom LSS då denna fångenskap i fattigdom måste brytas för att främja jämlikhet och självständighet för individer i behov av LSS insatser.
Jörgen Hedman, RBU Skellefteå