Vi som jobbar politiskt pratar mycket kompetensförsörjning. Förutom att vi diskuterar New Public Management. Och kommunreformen. Och kostnadsutjämningssystemet. Det är inte alldeles lätt att hänga med.
Kompetensförsörjning.
Smaka på det ordet.
Vi som jobbar politiskt pratar mycket kompetensförsörjning. Förutom att vi diskuterar New Public Management. Och kommunreformen. Och kostnadsutjämningssystemet.
Och det är inte alldeles lätt att hänga med.
Politik är inte längre att vara med och besluta om vilka hästar som ska tas ut till tjänstgöring i händelse av krig. Som hästuttagningsnämnderna faktiskt gjorde.
Man måste vara lite skolad i systemet. Eller ha läst statskunskap. För att hänga med.
Och det är klart. Om du vill diskutera vad förskolan håller på med när du inte får skicka med en matlåda så att ditt barn hinner äta innan träningen, eller varför posten inte delas ut där du bor, eller hur det kan komma sig att du inte får precis det bygglov du vill ha. Men inte hittar någon som engagerar sig i de frågorna bland politiker du möter. Då förstår jag att du kanske tröttnar lite.
Man måste vara lite skolad i systemet. Eller ha läst statskunskap. För att hänga med.
Jag tror helt enkelt att samhället blivit mer komplext. Förskollärarna ska förbereda ditt barn för skolan. För vi vet – av forskningen – att det är väl investerad tid att leka in lärandet. Lärarna ska inte bara sätta betyg. De ska också exakt kunna svara på hur planen ser ut för att ditt barn ska klara av nian med godkända betyg.
Byggnadsinspektören ska kunna ge dig råd om hur du manövrerar dig genom plan- och bygglagen för att komma ut på andra sidan med ett bygglov utan att behöva lägga pengar på en egen detaljplan. Och den som gjort ett allvarligt fel ska kunna ställas till svars. Det ska gå att följa hur ett ärende hanterats.
Men egentligen tror jag inte att folk blivit mindre intresserade av samhällsfrågor under tiden. Jag tror och hoppas att de som hörs mest helt enkelt är de som blir arga på systemet därför att de vill få ett besked. Fort. Problemet är att klyftan verkar bli större.
Jag känner inte en enda politiker som vill att samhället ska bli sämre. Många vill att det ska bli som just de vill, och de flesta vill att man ska få så mycket som möjligt för skattepengarna.
Och jag tänker att vi som diskuterar de här frågorna varje dag måste tänka på hur vi låter. I stället för att prata om kompetensförsörjningsutmaningen kan vi säga ”här finns det jobb”. Och i stället för att prata om NPM kan vi helt enkelt säga att vi vill att duktiga människor ska kunna påverka sitt jobb samtidigt som vi som styr ändå kan ha koll på pengarna.
Vi kan berätta att kostnadsutjämningssystemet är till för att alla kommuner ska kunna ha likvärdiga, ekonomiska förutsättningar – samtidigt som kommunerna får lov att vara starka.
Och så får vi se om samtalen då ändrar form. För alternativet är sämre.
Britta Flinkfeldt, socialdemokratiskt kommunalråd i Arjeplog