De flesta som förlorar jobbet hittar ganska snart ett nytt.
Det är samma personer som även framgent kommer att göra det.
Men det finns också de som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Människor som många gånger tappat tron på sig själva och upplever att deras kompetens varken syns eller behövs.
För dem är arbetsförmedlingens stöd ovärderligt. Förutom stöd via insatser och utbildningar så är den lokala kännedomen, och de kontaktnät den medför, en förutsättning för framgång.
Därför ser vi från LO-distriktet i Norra Sverige med stor oro på den förändring som Arbetsförmedlingen genomför – och fortsatt ska genomföra.
Det började med Moderaternas och Kristdemokraternas budget som röstades igenom med hjälp av Sverigedemokraterna. En budget som över en natt fullständigt förändrade förutsättningarna, som ledde till massuppsägning av personal vid Arbetsförmedlingen – en tredjedel av myndighetens anställda varslades – och att lokala kontor stängdes.
I tider som dessa borde i stället Arbetsförmedlingens lokala närvaro stärkas och förändringstakten bromsas in.
Till detta kommer, i enlighet med Januariöverenskommelsen, en avreglering som möjliggör för fler aktörer att förmedla jobb.
De statliga avregleringar som gjorts har varit mer eller mindre misslyckade. När den här dessutom ska göras inom en oerhört snäv tidsram är förutsättningarna för att den ska bli bra än mindre.
Tidsramen för förändringarna måste helt enkelt kraftigt utökas. Då hinner man parera, justera och utvärdera – med minskad risk för att människor ska ramla mellan stolarna.
Arbetsförmedlingen får inte bli ett politiskt redskap som nyckfullt förändras beroende på vilka partier som har majoritet i riksdagen. Det är både en oansvarig politik, och en politik som skapar stor oro både för anställda och för dem som hittar sitt stöd och sin trygghet tack vare Arbetsförmedlingen.
Det här är en fråga som handlar om jämlikhet. En fråga där de som redan är de största förlorarna i den ökande ojämlikheten riskerar att offras på det ideologiska altaret. Människor som ofta inte har möjlighet att bedriva opinion – eller som låter högst och mest. Ett samhälles styrka ska bedömas efter hur de som har det tuffast mår och behandlas.
Allt detta händer samtidigt som svensk ekonomi bromsar in och arbetslösheten ökar.
I tider som dessa borde i stället Arbetsförmedlingens lokala närvaro stärkas och förändringstakten bromsas in.
Om så inte sker riskerar även den här reformen att slå mot dem som har sämst förutsättningar – och öka motsättningarna och klyftan mellan stad och land.
Krister Johansson, ordförande LO-distriktet i Norra Sverige
Carola Andersson, vice ordförande LO-distriktet i Norra Sverige