Många har följt rapporteringen om Yara Alnajjar, den åttaåriga flickan som slogs ihjäl för snart ett år sedan i Karlskrona.
Förra veckan dömdes hennes morbror och hans fru till sex års fängelse respektive livstid.
På tisdagen var det dags för nästa steg i processen. Då presenterade Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) sin granskning av kommunens socialnämnd. Som väntat levererades svidande kritik, både mot familjeplaceringen och mot ärendehanteringen.
Yaras journal tappades bort i flera månader. Ett viktigt fax hittades först efter hennes död och även skolan har erkänt brister.
Det finns ingen ursäkt för det som hände. ”Samhället Karlskrona misslyckades med att skydda Yara”, som kommunstyrelsens ordförande Patrik Hansson (S) uttrycker saken till TT.
Det är dock inte bara Yara vi misslyckas med att skydda. I stort sett alla kommuner som granskas av Ivo uppvisar liknande brister som Karlskrona. Skillnaden är att de flesta barn, även när det är riktigt illa, inte blir mördade.
Fallet Yara är det yttersta beviset på en socialtjänst i kris. Akademikerförbundet SSR har rapporterat om medarbetare som går på knäna och chefer som har svårt att organisera verksamheten enligt socialtjänstlagens krav. På många håll är det svårt att rekrytera socialsekreterare, eftersom det har blivit ett genomgångsyrke med låg lön, utan karriärvägar. Samtidigt ökar antalet människor i behov av hjälp (Expressen 25/11 2014).
Lösningen är inte att landets 290 kommuner ska försöka lösa situationen var för sig. Om flera instanser inte klarar av att följa socialtjänstlagen är problemet nationellt och i stället för att lappa och laga bör regeringen tillmötesgå fackförbundet Visions krav på en statlig socialtjänstkommission. Annars kommer vi att få läsa om fler barn som Yara i framtiden.
Susanne Nyström