Sveriges utrikespolitik pendlar mellan rollerna som kritiker och medlare. Det finns begränsat utrymme för båda i FN:s säkerhetsråd.
Regeringen lade möda och stort besvär på den temporära platsen i säkerhetsrådet. Kampanjen kostade 27 miljoner kronor. Den paketerades med kvinno- och klimatfrågor, men var beroende av stöd från diktaturer för att lyckas. Och nu väntar en perfekt storm.
2017 började som 2016 slutade. Strax efter tolvslaget på nyårsafton attackerades nattklubben Reina i centrala Istanbul. Terroristen mördade 39 personer. Bland de döda fanns många turkar, men även besökare från länder som Israel och Saudiarabien.
Dådet påminner om att Sveriges tid i säkerhetsrådet sammanfaller med dramatiska omvälvningar i hela Mellanöstern. Turkiet och Iran rycker åt sig initiativet i Syrien, med bistånd av Ryssland. Slaget om Mosul drar ut på tiden.
Israels premiärminister Benjamin Netanyahu säger sig vilja ompröva relationen till FN efter säkerhetsrådets beslut att olagligförklara bosättningar på Västbanken.
Kort sagt: Världsordningen med USA som ensamt dominerande makt är på upphällningen. FN som garant för fred och säkerhet oroväckande svagt.
Säkerhetsrådet består av fem permanenta medlemmar med vetorätt – däribland USA och Ryssland, vars relation sinsemellan är bottenfrusen. Till detta kommer tio invalda medlemsstater, och som sådan sitter Sverige i två år.
Utrikesminister Margot Wallström (S) vill ägna tiden i säkerhetsrådetåt att försöka begränsa vetoanvändningen. Men alla sådana initiativ motarbetas av stormakterna. Och någon upprepning av historiska framgångar, som när Sverige bidrog till sanktionerna mot Serbien på 1990-talet, lär inte ske under rådande världsläge.
Så vad kan Wallströms idealism uppnå?
Möjligen kan regeringen göra Sverige till en ännu tydligare röst mot korruption i FN-systemet.
Den frågan besväras dock av att ingen vet vilka länder som röstade in oss i säkerhetsrådet, eller vad de lovades i utbyte.
Lars Kriss
ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån
Världsordningen med USA som ensamt dominerande makt är på upphällningen.