Intresset för EU-valet är minst sagt svagt. Kanske beror det på att de politiska partierna inte har lyckats med att föra en jordnära debatt, utan fastnat i en abstrakt diskussion om vad EU-samarbetet i teorin borde gå ut på. Varför inte i stället diskutera konkreta reformer som kan främja framförallt de mindre företagens förutsättningar?
Ett exempel är att lokala regler har skapat 800 ”reglerade yrken” i ett eller flera av medlemsländerna. Det innebär att till exempel en svensk fotograf kan förbjudas att fotografera ett event som sker i ett annat medlemsland. Att öppna för tjänstehandel förväntas lyfta tillväxten runtom i unionen.
Ett annat exempel är att länder som Sverige ofta inte nöjer sig med att införa EU:s gemensamma regelverk, utan sätter ”guldkant” på reglerna genom att införa extra hårda krav. Resultatet blir att fördelarna av att ha samma grundregler går förlorade, och att svenska företag missgynnas i konkurrensen.
Europeiska kommissionen räknar med att en tredjedel av den administrativa bördan för företagen kommer från att reglerna inte införs som de är tänkta. Storbritannien, Tyskland och Nederländerna har börjat jobba systematiskt med att undvika överdriven tolkning av regelverken. Om de kan förenkla tillvaron för de mindre företagen, varför kan inte Sverige?
Listan på smarta reformer kan göras lång. Men det politiska intresset för att göra skillnad i praktiken lyser med sin frånvaro.
Är det då så förvånande att så få engagerar sig i valet?
Nima Sanandaji