Är födelselandet viktigt för den nationella identiteten?
Den frågan ställdes i ett antal europeiska länder.
I Ungern tyckte 52 procent att det var viktigt, i Grekland 50. Sverige och Tyskland hamnade längst ner på listan med åtta respektive 13 procent. (Forskning och framsteg nr 9/2016)
Sommarens Brexitval i Storbritannien, och nu senast folkomröstningen i Ungern, visar vilken sprängkraft som ras och etnicitet fortfarande har i Europa – 70 år efter nazimens fall.
Men detta att man tror sig veta hur andra människor är kan också ha med andra egenskaper än etnicitet att göra: som till exempel missbruk, psykisk ohälsa eller sexuell läggning.
Det som i sammanhanget stör mig är ord som ”kristna värderingar” i Ungerns fall och ”svenska värderingar” i Sveriges.
När det gäller det vi tycker är bra med Sverige, som till exempel demokrati, yttrandefrihet, religionsfrihet och ett fungerande rättssamhälle, så är det inte särskilt svenskt utan något som är gemensamt för demokratiska rättssamhällen.
När det gäller Ungern och dess värnande av ”kristna värderingar” tycker jag att det är en grov förvanskning av det som för mig är självklara kristna värden.
Redan i Gamla testamentet inskärps kravet på att vi ska ta hand om främlingen, änkan och den faderlöse. I Nya testamentet har vi flera exempel på hur Jesus möter människor som är utstötta ur dåtidens samhälle.
Att stänga ute människor i nöd är också att stänga ute kristna värderingar.
Ibland skulle jag vilja kalla vår kyrka för ”Kyrkan i Sverige” i stället för Svenska kyrkan eftersom ordet svenska leder tankarna åt fel håll. Kyrkan är i första hand inte nationell utan universell, något som vi också instämmer i varje gång vi läser med i trosbekännelsen.
Nyligen visade SVT en helgsmålsbön från Bukoba i Tanzania. För mig, och för många andra i Skellefteå som varit med och besök vår vänförsamling, kändes det helt naturligt, lika självklart som om inspelningen skulle ha varit gjord i Sverige.
Ett minne som etsat sig fast är när vi fick besök från Tanzania och vår då treårige son, född i Tanzania, satte sig i knäet på den besökande biskopen. Han tittade på biskopen och sa: ”Du och jag kommer från samma land”.
Han var stolt över att vara född där.
Påven Fransiskus har sagt att kyrkan borde vara som ett fältsjukhus efter slaget. Jag tycker att det är en bra bild, för enligt krigets lagar ska alla sårade behandlas på samma sätt.
Mot bakgrund av de stämningar av nationalism, främlingsfientlighet, och ibland ren rasism, som blivit så tydliga både i Europa och i USA det senaste året har kyrkorna en viktig uppgift.
Vi behöver bli extra tydliga när det gäller kyrkornas universella karaktär – oavsett om vi kallar oss katoliker, lutheraner, pingstvänner eller något annat.
Vi behöver också bli tydliga om att alla människor är skapade till Guds avbilder.
Hans Marklund
präst
Att stänga ute människor i nöd är också att stänga ute kristna värderingar.