Norrans politiske redaktör Mikael Bengtson skriver (8/12 2014) angående kärnkraftverket i Pyhäjoki att ”i det här fallet är Finlands sak inte vår”. Bottenviken är Sveriges och Finlands gemensamma innanhav, och jämte Egeiska havet Europas enda större vattenområde som är fritt från kärnkraftverk.
Han menar vidare att ”det är ett beslut som kärnkraftsmotståndare på både den finska och den svenska sidan måste respektera.”
Enkäter visar att 64 procent av den finska befolkningen är mot kärnkraft. Vi kan inte respektera ett beslut som ödelägger ett värdefullt natur- och rekreationsområde, och som innebär att livsmiljön för boende kring Bottenviken påverkas negativt av kärnkraftverkets byggnad och drift.
Kärnkraftsanläggningen behöver 40–45 kubikmeter vatten/sekund för kylningen av turbinkondensorerna. Vattnet är 10–12 grader varmare när det kommer ut i Bottenviken med konsekvenser för det marina livet. Radioaktiva ämnen kommer även under normal drift att släppas ut i luften och i Bottenvikens vatten.
Bengtsson skriver: ”Problemet med Pyhäjoki är inte i första hand kärnkraften som sådan.”
Men kärnkraften är inte och blir inte säkrare med ”rätt samarbetspartners”. Hela kedjan, från uranbrytning till det avfall som skapas, är farligt för allt levande. Problemet är också att kärnkraftverkets placering på Hanhikivi udde, mitt emot Bjuröklubb, förstör unika hotade naturtyper och vårdbiotoper som är skyddade.
Vi i Nätverket Kärnkraftsfritt Bottenviken har tagit ställning för miljön, för ett liv som inte innebär oro för kärnkraftens påverkan på närmiljön och eventuella kärnkraftsolyckor inpå knuten samt för en fortsatt kamp mot det planerade kärnkraftverket i Pyhäjoki.
Marianne Björk