Jag har nu jobbat som föreståndare på Skellefteå stadsmission i ett halvår.
Som verksamhetsledare har hösten varit frustrerande. Vi har fått larma om en ekonomi i kris och brottas med det faktum att vi förlorar vår befintliga lokal. Det har inneburit stor oro bland personal och besökare.
Ska Skellefteå stadsmission finnas kvar? Jag tror den frågan är befogad.
Nu jobbar vi hårt på att lösa lokalfrågan. Jag har goda förhoppningar runt den saken. Vi ser ett ljus i tunneln.
Det är värre med det ekonomiska. Där ser jag ingen lösning framöver utan drastiska åtgärder, bland annat med nedskärningar av personal och i verksamhet.
Stadsmissionens huvudmän vill inte skjuta till mer pengar än vad man gör – inte förrän Stadsmissionen kan visa en ekonomi i balans. Man vill inte stoppa in pengar i ett svart hål, ett konkursbo, vilket jag kan begripa. Också församlingar och föreningar har en ekonomi att ta hänsyn till. Det finns en begränsning även där.
Inte heller kommunen vill skjuta till mer pengar, man hjälper inte föreningar i ekonomiska problem, utför inga räddningsaktioner.
Rävsaxen har slagit igen.
Liberalerna har bett kommunen att göra en konsekvensanalys kring stadsmissionens betydelse för och i samhället. Tar kommunen lyra på det förslaget är jag säker på att man i analysen kommer att se hur mycket vi betyder för medmänniskor med missbruk, psykisk ohälsa och/eller fattigdom, samt finna hur mycket pengar vi sparar åt kommun och samhälle med vår verksamhet.
Med nuvarande bidrag kommer stadsmissionen för sin existens att behöva omstruktureras en hel del med förändringar i verksamheten som resultat. Vi klarar inte att år efter år brottas med en ekonomi i underskott.
För stadsmissionen handlar det hela tiden om att överleva, inte att leva, vilket inte är gångbart i längden.
Självklart vill vi utvecklas och bli bättre. Vi kan i dag inte utföra något som kostar pengar. Ska vi satsa på någon verksamhet som har en prislapp måste tid och möda läggas ned på att hitta någon som vill sponsra det hela.
Nu står vi inför en flytt vi är påtvingade. Den kommer att kosta mycket. Lokalen behöver anpassas till våra behov, vi ska flytta möbler, telefoni och datorer med mera. Ny köksutrustning måste införskaffas.
Ja, ni förstår läget. Pengar som inte finns.
Min fråga till en av Sveriges rikaste kommuner är. Skulle ni möjligen kunna bända upp den rävsax vi sitter i?
Vi har inte en vinstdrivande verksamhet för någon annan än kommunen. Vi skulle gärna ta del av den förtjänst som samhället gör på vår existens och på vårt arbete.
För övrigt tycker jag att det är tråkigt att Skellefteå stadsmission måste finnas.
Vi jobbar hårt för det vi tror på och vill kunna fortsätta med det vi arbetar med i dag.
Vi ser behoven och jobbar med dem varje dag här i sociala frontlinjen, mitt i verkligheten.
Men det krävs en ekonomi i balans. Det har vi inte i dag.
Inte utan hjälp.
Magnus Hammega
föreståndare Skellefteå Stadsmission
För stadsmissionen handlar det hela tiden om att överleva, inte att leva, vilket inte är gångbart i längden.