FOTO: FREDRIK PERSSON/TT
Skogsnäringens betydelse för den norrländska ekonomin har minskat drastiskt i takt med rationaliseringarna, vattenkraften sköter sig själv (från Stockholm) och gruvorna och vindkraften byggs ut av moderna rallare, skriver Po Tidholm.
FOTO: FREDRIK PERSSON/TT
Skogsnäringens betydelse för den norrländska ekonomin har minskat drastiskt i takt med rationaliseringarna, vattenkraften sköter sig själv (från Stockholm) och gruvorna och vindkraften byggs ut av moderna rallare, skriver Po Tidholm.
I ett av mina många rätt dystra norrlandsreportage skrev jag om det faktum att Norrland inte har något eget parlament, någon självständighetsrörelse och ingen kamouflageklädd milis som tränar prickskytte på tallhedarna. Ett par dagar senare kom ett anonymt vykort med posten med ett enkelt naturmotiv på den ena sidan och det korta meddelandet ”Det gör det visst” på den andra.
Jag gjorde vissa efterforskningar men fick aldrig reda på vem eller vilka som skrivit vykortet, och den norrländska självständighetsmilisen har aldrig mer gett sig tillkänna. Däremot har jag stött på en och annan frustrerad norrlänning som tagit upp frågan, med mer eller mindre begripliga argument och mindre begåvade idéer om att spränga broarna över Dalälven eller kapa kraftledningarna från Porjusdammen.
Att Skottarna röstade nej till självständighet från Storbritannien häromdagen var nog på väldigt många sätt klokt. Nationalism har – trots att den har en rätt beskedlig och mysig karaktär i Skottland – en tendens att sprida sig till områden som kanske inte kan hantera frågan lika bra. Flera regioner som jobbar för självständighet hade delegationer på plats som följde valet. Men inte Norrland.
Ändå finns det flera likheter mellan Skottland och vår egen landsända. Den främsta är nog strukturell och handlar om avståndet till makten, att det finns en centrum/periferi–konflikt som inte bara är geografisk utan också handlar om vilka värden som sätts i fokus av centralmakten.
Till detta kommer också frågan om råvarorna – i Skottlands fall olja och gas och i Norrlands fall malmen, skogarna och vattenkraften – och hur man betraktar de rikedomar de genererar. Tillhör de regionerna, eller är de till för att berika nationen? Den frågan var viktig i Skottland och borde vara viktig även i Norrland. Vi pratar alldeles för lite om råvarorna.
Jag tror att den främsta orsaken till att vi inte pratar om råvarorna är att vi inte orkar längre. Jag känner tröttheten krypa på bara av att skriva detta. Det är en enorm utmaning att väcka frågan igen. Ändå tror jag att vi måste. Skogsnäringens betydelse för den norrländska ekonomin har minskat drastiskt i takt med rationaliseringarna, vattenkraften sköter sig själv (från Stockholm) och gruvorna och vindkraften byggs ut av moderna rallare.
Skattesystemet gör att mycket litet av värdet stannar i regionen. Förädlingsvärdet är skyhögt högre än råvaruvärdet, men det ser inte Norrland mycket av. Norrlands problem har ju aldrig – och är inte – brist på resurser. Vår välfärd är en ren fördelningsfråga.
Så i stället för att kräva självständighet bör vi kräva rättvisa av den nation vi trots allt är den del av.
Po Tidholm
journalist, författare till boken Norrland och medgrundare till Norrlandspodden