Det hävdas ibland att lidandet inte har någon prislapp. Men vi behöver prata om pengar. Om hur mycket det kostar att män slår kvinnor.
Samhällets resurser är ändliga och mäns våld mot kvinnor tar medel från annat. Det finns alltid plats för akuta insatser: polis, sjukvård, socialtjänst och kvinnojourer. Men det är ofta skralt i börsen när långsiktiga förebyggande insatser för att förhindra våldet i sig förs på tal.
Därför är det uppfriskande att ta del av nationalekonomerna Ingvar Nilssons och Anders Wadeskogs beräkningar av våldets pris. De visar det könsrelaterade våldets kostnader för samhället i dag och ger en bild av vad vi kan spara på att förebygga och därmed minska våldet.
Sociala investeringar och tidiga insatser kostar en massa pengar. Det finns också en inbyggd osäkerhet kring resultatet. Men att bara fortsätta åtgärda skadorna som våldet orsakar leder inte till någon större förändring av förekomsten av mäns våld mot kvinnor. Och det kostar ännu mer.
Mäns våld mot kvinnor förorsakar en rad direkta kostnader, som hjälp och stöd till våldsutsatta kvinnor och barn, förstörd egendom, och rättsväsendets hantering och straff för förövarna. Sedan kommer indirekta kostnader: hälso- och sjukvård, inkomstbortfall för både offer och förövare, nedsatt arbetsförmåga och ökade kostnader till följd av psykiskt lidande, depression, rädsla, minskad tillit, ångest och självmord.
Det finns få studier som försökt sätta en prislapp på det könsrelaterade våldet mot kvinnor i Sverige. De som gjorts räknar delvis med olika parametrar, så summan landar på allt ifrån 2 695 miljoner till 16,3 miljarder kronor per år. Den högsta är en omräkning till svenska förhållanden av en stor brittisk studie gjord av europeiska jämställdhetsinstitutet EIGE. När institutet lägger till beräkningar på det mer svårdefinierade området försämrad livskvalitet mer än fördubblas slutnotan.
I fjol rankade Unizon landets kommuners ambitioner och verksamhet mot mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Skellefteå landade på en hedervärd fjärdeplats.
Genom Centrum för kvinnofrid och Centrum för män ges ett bra stöd till både offer och förövare. Men det borde ligga i de politiska beslutsfattarnas intresse, på både nationell och lokal nivå, att få fördjupat beslutsunderlag där kostnader för akutinsatser och långsiktigt förändringsarbete jämförs. Särskilt för verksamheter som möter våra invånare tidigt, i för- och grundskolan och på gymnasiet.
Det långsiktiga är svårt för det sträcker sig långt bortom kommunala budgetperioder. Vinsterna kan dessutom ligga hos helt andra samhällsaktörer än de som står för de stora investeringskostnaderna. Men vi har ändå inte råd att plåstra och prata och låta mäns våld mot kvinnor fortsätta.
Alexandra Sundberg
delaktighetssamordnare i Skellefteå kommun och aktiv i föreningen Skeva
Vi har inte råd att plåstra och prata och låta mäns våld mot kvinnor fortsätta.