Svärfar var snickare och murare till yrket.
Jag sitter i skrivandets stund på Gran Canaria och våndas under den heta solen.
Jag är en usel solbadare. Bredvid mig ligger Cathrine, min kära hustru, och suger i sig allt vad solen kan ge.
Vi brukar inte åka på solsemester, men den här gången behövde vi vilan. Resan bokades snabbt och spontant.
Det senaste året har nämligen svärfar varit sjuk. Cathrine har tillsammans med sina syskon turats om att hjälpa honom och finnas där för svärmor.
För en tid sedan fick han flytta hem till Herren. Jag säger ”flytta hem” trots att min kära svärfar levde nästan hela sitt liv som icke troende.
Helt plötsligt fanns det ingen att visa upp mina byggprojekt för. Ingen som kunde ge mig feedback.
Den sista tiden hände dock något. När han fick jobbigt att andas brukade Cathrine lägga sina händer på honom och be. Till en början lät han förmodligen henne göra det utan att riktigt tro att det hade någon effekt. Men andnöden släppte gång efter annan och när den satte in igen ropade han efter Cathrine.
Den sista veckan bad de tillsammans inför natten. Bad att det skulle bli en lugn och vilsam natt. Och svärfar var med hela vägen, ända till det sista Amen.
Sedan kunde han sova gott.
Jag gillar att snickra och bygga. På söners vis brukade jag visa upp mina alster för min egen pappa. Och som varje god fader berömde han alltid mig.
Cathrine brukade säga att pappa var min allra största supporter. Så när han dog 2012 lämnade han ett stort tomrum efter sig.
Helt plötsligt fanns det ingen att visa upp mina byggprojekt för. Ingen som kunde ge mig feedback.
Min svärfar, som var snickare och murare till yrket, försökte verkligen fylla detta tomrum. Han har varit en ovärderlig hjälp för mig när vi byggt ut och vinterbonat vår sommarstuga i Finnfors. Trots sin sjukdom ville han vara med och ge goda råd.
Mot slutet, när han inte längre orkade hälsa på oss, brukade jag spela in små videos på min mobil för att visa hur bygget gick framåt. Tillbaka fick jag alltid små uppmuntrande tillrop.
Jag saknar min svärfar oerhört mycket, men jag vet att vi kommer att ses igen en välsignad dag hos vår Herre. Det blir fantastiskt.
Håkan Lindh, tidigare kommunfullmäktigeledamot för Liberalerna, musiker och låtskrivare