STOCKHOLM 2007-06-20 Vid en manifestation p internationella flyktingdagen hˆlls en demonstration p Mynttorget i Stockholm fˆr solidaritet med invandrare och flyktingar. Foto Janerik Henriksson / SCANPIX / Kod 10010
I boken ”Slam” av Nick Hornby ursäktar huvudkaraktären, 16-åriga Sam, sin pappas rasistiska uttalanden med att han bara är rasistisk när han inte tänker sig för.
Men, undrar Sam sedan, är man inte egentligen mer rasistisk om man måste tänka till för att inte säga något rasistiskt?
Är det inte värre när rasismen sitter så djupt att den aktivt måste filtreras bort?
Det kan diskuteras huruvida man är rasist för att man råkar säga något rasistiskt eller om man kan vara rasist även om man själv är invandrad, men båda frågorna är egentligen ganska ointressanta.
Helena Groll på Sveriges Radio är inte antisemit för att hon ställde en antisemitisk fråga i ”Studio Ett”, om judar bär något ansvar för hatet mot dem.
Dilan Apak, också vid Sveriges Radio, är inte heller rasist för att hon skämtade om att Göteborgs-Postens politiske redaktör Alice Teodorescu skulle vara en ”husblatte”.
Men i båda fallen fördes rasism och fördomar vidare.
Forskning visar entydigt att rasistiska och främlingsfientliga attityder överlag har minskat i Sverige. Betydligt färre ser något problematiskt med att ha en invandrare ingift i familjen jämfört med för 20 år sedan.
Fördomar kan dock vara mindre explicita än så. Forskning om så kallade ”implicita fördomar” visar att många av oss har fördomar trots att vi är starkt emot sådana attityder.
Det är därför det spelar roll vad vi säger, för rasism och fördomar uppstår inte ur tomma intet. Lever vi i ett samhälle där public service-radion för rasismen vidare lär det påverka hur vi tänker, kanske utan att vi märker det.
En ”husblatte” är en invandrare som har högeråsikter enbart för att legitimera infödda svenskars högerpolitik. Detta är kärnan av fördomar och rasism: individen reduceras till en grupp och till någon som bara är sitt ursprung, sin kultur eller sin hudfärg. Du har en viss åsikt för att du är invandrare, muslim, jude och så vidare. Inte för att du är en tänkande individ.
Självklart menade inte Dilan Apak allt detta. Hon sa det bara i förbifarten, kanske utan att tänka.
Reduceringen av individen till en grupp sker dock återkommande. Om en invandrad begår ett våldsamt brott måste det vara för att hen kommer från en våldsam kultur. Om en infödd svensk begår ett liknande brott beror det i stället på personen själv.
Så avhumaniseras invandraren och blir en produkt av sitt ursprung. Diskriminering uppstår på samma sätt av att individen inte respekteras utan ses som en stereotyp av en grupp.
Vi påverkas av det samhälle vi lever i och det samhället innehåller rasism. Denna rasism sitter ibland så djupt att den inte syns, och inte känns. Den är implicit.
För den som diskrimineras är den dock högst explicit. Och vi är just tänkande individer. Vi är inte vårt ursprung, vårt samhälle, vår kultur eller vår hudfärg. Vi har både kapacitet och ansvar att tänka till. Att göra oss medvetna om våra implicita fördomar, att göra oss av med dem och att inte föra dem vidare.
Clara Sandelind
forskar om nationalism och attityder till invandring vid University of Sheffield och är fristående krönikör hos Liberala Nyhetsbyrån
Du har en viss åsikt för att du är invandrare. Inte för att du är en tänkande individ.