FOTO: BERTIL ERICSON/TT
Sverigedemokraterna klättrade från ett fåtal procentenheter till kring åtta procent i de norrländska kommunerna – till närmast sydsvenska siffror.
FOTO: BERTIL ERICSON/TT
Sverigedemokraterna klättrade från ett fåtal procentenheter till kring åtta procent i de norrländska kommunerna – till närmast sydsvenska siffror.
Här i Norrland har det inte funnits samma hierarkier som söderut; ingen adel, inte mycket till borgare och betydligt beskedligare bönder än i slättlandskapen.
Konflikten i norr har alltid stått mellan arbete och kapital. Norrland har vana av fattigdomen, och många har genom åren tänkt tanken att erfarenheten av armod, strukturrationaliseringar och flyttpolitik även fortsättningsvis skulle fungera som något slags vaccin mot främlingsfientlighet.
Så blev det nu inte. I söndagens EU-val hjälpte norrlänningarna till att rösta fram ett parti som snart ska bänka sig i Europaparlamentet med andra segerrusiga bruna partier. Sverigedemokraterna klättrade från ett fåtal procentenheter till kring åtta procent i de norrländska kommunerna – till närmast sydsvenska siffror.
I Gävleborg blev de andra största parti, i Västernorrland tredje största. Umeå utgör ett tydligt undantag, men så är också staden i sig en anomali med norrlandsmått; en renodlad urban medelklassmiljö.
Så varför röstar så många plötsligt på detta parti? De har en ganska märklig konservativ politik, med förvånande inskränkningar av svenskars vedertagna fri- och rättigheter. De har en sällsam skara oseriösa företrädare, drivna av dunkla åsikter som de tvingas hålla igen med för att inte riskera uteslutning. Och röstas fram av väljare som vill berätta något för oss andra. Det är bara väldigt oklart vad.
Det borde rimligen inte handla om invandrare, för sådana finns det alldeles för få av i Norrland. Om något skulle det behövas fler. De är nämligen både lönsamma och behövliga, och vore det inte för dem skulle befolkningssiffrorna se än mer katastrofala ut.
Flyktingar skapar arbetstillfällen, räddar skolor som annars skulle läggas ned, bor i kommunala bostäder som annars skulle vara tomma. Utan invandrare skulle det nästan helt saknas kiosker och restauranger i inlandet. Och inte hotar de någons kultur heller. Det går faktiskt inte att hävda något sådant på allvar.
Handlar det om sveket mot landsbygden? Sverigedemokraternas regionalpolitik är varken bättre eller sämre än andra partiers. Men vad som möjligen gynnar partiet är att de inte förknippas med maktetablissemanget. För många norrlänningar upplever – helt korrekt – att makten är väldigt avlägsen. Dessvärre gör inte denna känsla en röst på SD mer rimlig. Framför allt gör den ingen som helst skillnad.
Kvar återstår alltså den oartikulerade protesten. Näven i magen på fel person. Det jag skulle önska mig är att du som röstade på Sverigedemokraterna i EU-valet, och som överväger att rösta på dem i riksdagen i höst, funderar en stund på vem eller vilka du egentligen är arg på. För det här är inte rätt konflikt. Du har gått fel.
Po Tidholm
journalist, författare till boken ”Norrland” och fristående krönikör på Norran