Replik på Bengt Enqvists krönika ” Kan vi alltid ta vattnet för givet?” publicerad i Norran och på norran.se onsdagen den 7 september 2016.
För en tid sedan kunde vi i Norran läsa Bengt Enqvists kloka inlägg om vi i framtiden kommer att kunna ha tillgång till kranvatten med lika stor självklarhet i dag. Som exempel lyftes bland annat situationen i södra Sverige.
Men vattenbrist är inte det största hotet mot dricksvattnet i norra Sverige, det är underhållet, menar norrländska VA-chefer.
”Anser du att det från politiskt håll i din kommun finns en tydlig strategi för underhållet av VA-systemet, så att kommunen kan säkra en långsiktigt hållbar försörjning av dricksvatten?”
När analysföretaget United Minds nyligen ställde den frågan till norrländska VA-chefer svarade 70 procent nej.
Det är en radikalt större andel än i övriga landsdelar.
Frågan om Norrlands invånare kan ta dricksvattnet för givet i framtiden är sannerligen relevant och aktuellt, men även av andra anledningar än vattenbrist. Eftersatt underhåll och brist på resurser är det stora hotet.
Av 27 tillfrågade VA-chefer i Norrlandskommuner svarade fyra av fem (82 procent) att förnyelsetakten måste öka de närmaste fem åren för att det ska gå att klara underhållsbehovet. Nästan samtliga (93 procent) efterfrågade ökat statligt stöd för att klara nödvändiga investeringar.
Enligt Svenskt vatten har VA-organisationer i glesbygdskommuner mer än dubbelt så många meter ledning att underhålla per ansluten person jämfört med mer tätbefolkade orter. Dessutom har orter utanför storstadsområdena svårare att hitta rätt kompetens.
Det säger sig självt att det krävs såväl kreativitet som systematik och långsiktig planering av ansvariga politiker för att säkra en hållbar dricksvattenförsörjning. Vilket alltså är precis vad VA-cheferna saknar i dag.
Men allt ansvar ligger inte på kommunerna.
Även det statliga stödet måste öka.
Sekreteraren för den omfattande Dricksvattenutredningen uttryckte för en tid sedan oro för VA-situationen i landet: ”Bilden av det billiga, rena och hälsobringande svenska dricksvattnet kan ifrågasättas och kommunerna är för dåliga på att skydda det.”
Trots detta, och trots att vi vet att vatten inte känner några kommungränser, så har man uteslutit rekommendationer som stödjer de kommuner som omöjligen kan bära de investeringar som klimatförändringar och åldrande rör kräver.
För att möjliggöra en välfungerande VA-infrastruktur i hela landet måste bättre förutsättningarna förbättras.
Det är svårt att förändra ett system som nästan bara väcker engagemang när det inte fungerar.
Nu har vi chansen. Antalet rapporter om dricksvattenföroreningar och dyra akuta vattenläckor fortsätter att öka i frekvens och frågan är högaktuell.
Under hösten är dessutom Dricksvattenutredningens slutbetänkande ute på remiss. Vi vill uppmana norrländska kommunpolitiker att lyssna på sina VA-chefer och se över systematiken i VA-planering och underhållsstrategi. Sätt även press på regeringen att ge statligt stöd till kommuner som kan motivera ett behov.
Tillfället att trygga Sveriges dricksvatten är nu.
Hampe Mobärg