Dagens prioriteringar inom sjukvården måste förändras.
Pengarna ska gå till vård i stället för till byråkrati.
I vårt län har byråkratin har ett namn: Region Västerbotten. Om regionförbundet inte avvecklas, och de resurser detta frigör används för att lindra krisen inom sjukvården, tvingas vi, i samarbete med andra runt om i länet, allvarligt överväga att ta initiativ till att bilda ett sjukvårdsparti i Västerbotten inför landstingsvalet 2018.
De senaste två valen har sjukvårdspartier ställt upp i tolv av landets 20 landsting/regioner. Det mest framgångsrika finns i Norrbotten. Där fick Sjukvårdspartiet över 25 procent av rösterna i fjol. Ett sjukvårdsparti i vårt län skulle sannolikhet också bli framgångsrikt.
Varför ett sådant initiativ?
Därför att vi inte kan acceptera att kvinnor i Västerbotten, där det finns en misstanke om bröstcancer, tvingas vänta längst i hela Sverige innan behandling påbörjas.
Därför att väntetiderna inför canceroperationer ökar vid Kirurgcentrum vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå där vårdplatserna också minskat dramatiskt.
Därför att vi inte kan acceptera att barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) drabbas så hårt.
Därför att det handlar om liv eller död för vuxna och barn.
Ett av grundproblemen bakom vårdkrisen är bristen på sjuksköterskor. Totalt saknas 110 sköterskor i Umeå, Skellefteå och Lycksele.
Men måste vi inte acceptera pengabrist?
Nej, det har sällan varit så enkelt att, om inte helt lösa så i varje fall påtagligt mildra krisen inom sjukvården. Det går nämligen att, lågt räknat, öka resurserna till sjukvården i länet med 45–65 miljoner kronor/år bara genom att lägga ned Region Västerbotten.
Regionförbundet är en kvarleva från de samtal som tidigare fördes om att sammanföra de tre nordligaste länens landsting till en ny storregion. Men då skulle också de tre nuvarande landstingens politiker och administration bort. Tanken var mer pengar till vården.
En ny storregionen måste ju ha ett centrum någonstans. Umepolitikerna ville ta hand om de jobb och den makt en placering i Umeå skulle innebära. För att hinna före Luleå och Sundsvall drogs snabbt en apparat ihop baserad på kommunförbundet i länet, plus några jobb från landsting och länsstyrelse. Vips var grunden till Region Västerbotten lagd.
2011 bröt förhandlingarna samman. I detta läge borde regionförbundet självklart ha avvecklats. Men Region Västerbotten var en politisk skapelse och politikerna såg till att den började växa i stället. I dag innehåller denna organisation över 300 politiska förtroendeuppdrag och en långt större administrationen än den ursprungliga.
Samtidigt finns landstinget kvar – både politiker och administratörer. Detta gör vårt län unikt. I negativ bemärkelse. I de län där en region har införts har samtidigt landstingen avvecklats.
Men här har vi alltså ett extra led av både politiker och administratörer – vi har både landsting och region. Detta kostar. Regionförbundet är även en demokratisk skandal. Medborgarna får nämligen inte delta i valet – det får bara redan valda politiker.
Ett sjukvårdsparti borde avveckla Region Västerbotten. Bara detta skulle kunna finansiera anställningen av de sjuksköterskor som saknas. Det skulle förbättra läget på kirurgcentrum, BUP och andra verksamheter, vid kust och i inland.
Helena Gustafsson, Norsjö
ansvarig för Skellefteå med omnejd för Arbetarpartiet
Jan Hägglund(Arbetarpartiet)
ledamot Umeå kommunfullmäktige
Om regionförbundet inte avvecklas, och de resurser detta frigör används för att lindra krisen inom sjukvården, tvingas vi allvarligt överväga att ta initiativ till att bilda ett sjukvårdsparti i Västerbotten inför landstingsvalet 2018.