Frågan kändes mer relevant än någonsin efter samtalet med damen från en by i inlandet. Hon hade sett hur åkrarna förföll, hur utvecklingen syntes ha avstannat - men, som hon sa: "Vi har sådan tur i vår by, för vi har fortfarande kvar vår bonde!" Jag tror att vi båda hade samma bisarra känsla. Vi var glada över hennes bys enda och troligen sista bonde, men samtidigt ledsna över att det var något att glädjas över.
Vi satt också båda med samma fråga - vart är vi på väg? Klassiska jordbruksbygder som Kågedalen och Burträsk och Mellanbygden håller fortfarande stilen. Intresset är fortfarande stort för att ta över och driva företagen vidare i nästa generation. Utanför dessa jordbruksområden får du som regel en annan bild.
Utvecklingen i näringen har varit synonym med att bli större. Ingen betvivlar skalfördelar, men någonstans begränsas de av våra naturliga förutsättningar genom längre transporter och större fält.
Därför ser du byar som saknar bönder, eller att en bonde sköter flera byars marker. Dessa bönder som håller landskapet öppet och som ser till byarna är intressanta att bo i, borde skyndsamt rödlistas! Dessa ”sista bönder” har inga kollegor att dela kostnader eller erfarenheter med. Vi pratar gärna om ekologisk hållbarhet, mer sällan om ekonomiska hållbarheten och än mindre om den sociala hållbarheten.
En inlandsbonde, som det gick ganska bra för, valde att sluta. Han sa: ”Du förstår, det är bara jag som har oslutat. ”Han hade alltså nått gränsen för vad som var socialt hållbart! Vart är vi på väg?
För ett fortsatt brukande av jorden krävs bönder. Jag är därför förvånad över att inte fler oroas över att så få elever söker någon jordbruksutbildning. Dagens låga intresse för jordbruk räcker inte på långa vägar för att driva länets jordbruk.
Sedan lång tid tillbaka försvinner det en hektar åker om dagen i Västerbotten, och vi brukar säga att varannan tugga är importerad. Detta verkar även regeringen ha insett, och även den bör nog fråga: ”Vart är vi på väg?”
Svaret har blivit att skapa en livsmedelsstrategi för ökad livsmedelsproduktion, en av LRF sedan länge efterfrågad åtgärd. Landsbygdsminister Bucht har beskrivit jordbrukets betydelse på ett sätt som gör varje bonde glad, men nu väntar vi på mer än ord. Det räcker inte med uteblivna försämringar. Det krävs investeringar och utbildning inom jordbruket liksom beslut från regeringen som visar att jordbruket är värt att satsa på. Med rätt beslut kan vi i Västerbotten vända utvecklingen.
Arne Lindström
Ordförande , LRF Västerbotten
Det räcker inte med uteblivna försämringar. Det krävs investeringar och utbildning.