Det är väldigt stor skillnad på försommar och sensommar.
Grönskan i juni liknar förvisso den i augusti, men det som då blommade kan bära frukt i dag. Tyvärr kan också junis friskhet ha ersatts av augustis röta.
I juni hade jag glädjen att få delta i beslutet för utvecklingsstrategin ”Skellefteå 2030”. Den bygger på visionen att Skellefteå ska vara en framsynt och jämställd tillväxtkommun, attraktiv att bo och verka i, med målet att ha 80 000 invånare 2030. Men jag börjar redan tvivla på att den socialdemokratiska majoriteten menar allvar med allt detta visionerande, eller om de endast vill slå blommiga dunster i ögonen på Skellefteborna.
I Norran (18/8 2015) kommenterar kommunalrådet Lorents Burman (S) det faktum att kommunen endast vuxit med 112 personer (0,15 procent) under första halvan av 2015. Helt riktigt poängterar han att strategiarbetet inte hunnit ge effekt ännu. Den kommentaren är fullt rimlig. Däremot säger han också att ”skulle vi nå 78 000 och ändå ha nått vårt mål om att kunna ge god kommunal service så är det fortfarande bra”. Jag reagerar starkt mot detta defensiva synsätt.
För det första är utvecklingsstrategin inte begränsad till att ge god kommunal service. Kommunens verksamheter är viktiga, men inte ett mål i sig. Det vi ska uppnå är att Skellefteå blir en attraktiv plats och för att klara det krävs god kommunal service. Men om våra ambitioner bara sträcker sig till vad alla invånare ändå förväntar sig – vad tror vi då att vi ska kunna uppnå?
För det andra är befolkningsmålet på 80 000 lågt ställt – inte högt. Ur ett Västerbottensperspektiv är tanken på befolkningstillväxt exotisk, men den som studerar den nationella statistiken vet att Sveriges befolkning förväntas öka kraftigt de närmaste årtiondena. Skulle Skellefteå växa i den takt som SCB (Statistiska centralbyrån) bedömer blir det genomsnittliga för riket kommer vi vara närmare 90 000 invånare 2030.
Ambitionen att växa är inte bara en siffra. Den handlar om att vi ska koppla ihop vår kommun med de konstruktiva samhällskrafter som gör att övriga Sverige växer och utvecklas.
Skellefteås stagnerande befolkningstillväxt är ett tecken på att vi befinner oss i något som liknar augusti. Samhället bär frukt och vi är rika. Samtidigt har vi förlorat den friskhet och växtkraft som funnits under mer gynnsamma perioder.
Låt oss därför bedriva en politik som på allvar ger utrymme för all tänkbar kreativitet som står att finna mellan Byske, Lövånger, Jörn och Skelleftehamn. Det finns en ny vår för Skellefteå – den skapas av människor.
Andreas Westerberg(FP)
gruppledare i Skellefteå
Befolkningsmålet på 80 000 är lågt ställt – inte högt.