Sverige ska vara en tydlig röst för fred, internationellt samarbete och mänskliga rättigheter.
Därför mumlar utrikesminister Margot Wallström (S) om det ryska hotet i Östersjön.
Regeringens utrikesdeklaration hycklar inte om prioriteringarna. Militärt reduceras politiken till klyschan ”alliansfriheten tjänar oss väl”. Därefter redogör Wallström för vad hon uppfattar som vår tids verkliga säkerhetshot: Klimatet, migrationen och pandemier.
Den aktivistiska utrikespolitiken är utformad för en post-nationell värld där krig mellan stater är förlegat. Vår ordförandepost i FN:s säkerhetsråd utgör kronan på verket, en bekräftelse av Sverige som världens modernaste land.
Men när Margot Wallström i helgen medverkade i SR/Ekots lördagsintervju blev aktivismens brister tydliga. Wallström ville hellre prata om diskrimineringsfrågor än om Rysslands aggressioner i Östersjöregionen. ( SR 15/10 2016)
Utrikesministern medgav visserligen att Rysslands ökade provokationer är bekymmersamt för Baltikum. Samtidigt menade hon att Sveriges främsta uppgift är att bidra till avspänning. Resonemanget tycks bygga på att Nato och Kreml har ett ömsesidigt ansvar för det försämrade säkerhetsläget.
Så är inte fallet.
Det är ryska jaktplan som kränker Sveriges och Finlands luftrum. Det är Kreml som placerar ut robotsystem för kärnvapen i Kaliningrad, med räckvidd att nå huvudstäderna i Nato-länderna Danmark, Polen, Litauen och Lettland.
Det pågår en allvarlig och ensidig upptrappning från Ryssland. Kreml har allt att vinna på ett destabiliserat Europa, och den enda som gynnas av osäkerheten i Sveriges försvarsförmåga är Vladimir Putin.
Den aktuella rapporten ” Säkerhet i ny tid” om Sveriges säkerhets- och försvarspolitiska samarbeten menar att ett Nato-medlemskap är att föredra. Utredaren Krister Bringéus pekar särskilt på hur konfrontationslinjen mellan Ryssland och väst har förskjutits till Östersjöregionen.
Ändå väljer Margot Wallström att tala om avspänning i stället för avskräckning.
Hon framstår som en talesperson för miljö- och fredsrörelsen, snarare än en förtroendeingivande realpolitiker.
Lars Kriss
Margot Wallström framstår som en talesperson för miljö- och fredsrörelsen, snarare än en förtroendeingivande realpolitiker.