Nu på fredag, den 14 november, uppmärksammas den internationella diabetesdagen runt hela världen. Över 400 000 svenskar lever med diabetes. I Västerbottens län har cirka 1 100 vuxna typ 1-diabetes.
Under de senaste 20 åren har antalet typ 1-diabetiker ökat med 50 procent och sjukdomen drabbar allt yngre barn. Inget land i världen, näst Finland, har så hög frekvens av typ 1-diabetes hos barn som Sverige. Varje år får runt 800 barn en diabetesdiagnos och utvecklingen är oroväckande. Enbart i Västerbottens län diagnostiserades 15 barn med typ 1-diabetes förra året.
Före insulinets upptäckt kunde ett barn som insjuknade i diabetes förväntas överleva högst ett par år. Tack vara nya mediciner, tekniska hjälpmedel och bättre levnadsvanor kan diabetiker nu leva ett bättre och längre liv. Men fortfarande innebär sjukdomen en intensiv behandling med bland annat flera dagliga insulininjektioner och blodprover.
För anhöriga, som föräldrar till små barn med diabetes, innebär sjukdomen övervakning och insatser dygnet runt. Ändå är det vanligt med akuta livshotande komplikationer, som insulinchock och diabeteskoma. Risken är också stor för allvarliga skador på till exempel ögon, njurar, nerver och hjärta.
Dessutom medför diabetes stora samhällskostnader. 2005 uppskattades totalkostnaden för typ 1- och typ 2-diabetes till 8,95 miljarder kronor. Merparten av dessa kostnader skulle kunna undvikas genom ännu bättre behandling innan patienterna har utvecklat komplikationer till följd av sjukdomen. Det är också viktigt att stärka forskningen, dels för att vi ska förstå de bakomliggande orsakerna, och på så sätt kunna förhindra sjukdomen, dels för att kunna bota eller åtminstone lindra sjukdomens svårighetsgrad.
Sverige bör vara en världsledande nation när det gäller medicinsk forskning. Det kräver en långsiktig nationell strategi för life science, med både strukturella förändringar och ökade resurser.
För varje krona som används till sjukvård i Sverige går samtidigt två öre till medicinsk forskning. Det är för lite. Därför är det positivt att sex av nio svarande riksdagsledamöter från Västerbottens län i en valenkät ansåg att det är ett bra förslag att öka investeringarna till att motsvara fyra öre per vårdkrona för att kunna utveckla bättre prevention, diagnostik och behandling.
Vi hoppas nu att riksdagspolitikerna – även från Västerbottens län – lever upp till sina löften och satsar på en vård i världsklass, med hjälp av stärkt medicinsk forskning och innovation.
Med system som gör att resultaten snabbt kommer patienterna till nytta skulle både patienters lidande och samhällskostnaderna minska, nationellt såväl som regionalt.
Anna Nilsson Vindefjärd