Replik på Jacob Lundbergs krönika ”Säg nej till matnationalismen” publicerad i Norran och på norran.se måndagen den 20 juni 2016.
Jacob Lundberg, doktorand i nationalekonomi vid Uppsala universitet, kritiserar i förra måndagens Norran ( 20/6 2016) vad han kallar matnationalismen.
Om han med det förväntar sig att LRF ska sluta prata sig varma för svensk och lokal mat kommer han att bli besviken.
Handel är bra och nödvändig, men Jacob Lundberg tänker fel när han utan omsvep jämför livsmedel med trävaror, stål, bilar med mera.
Ytterst få länder vågar lita på att marknaden och handeln ser till att befolkningen har tillgång till god och säker mat till överkomliga priser. Det han beskriver som protektionism ser de flesta länder som en form av livförsäkring, att via jordbrukspolitiken säkerställa ett visst mått av självförsörjning.
Det akademiska anslaget i början av krönikan går förlorat i hans resonemang om antibiotika och betesdrift. Om man som skribenten inte tar antibiotikaproblemet på större allvar riskerar man nog själv att inte heller bli tagen på allvar.
Krönikan har inte ett enda ord om betydelsen av och fördelarna med ett eget jordbruk. Förutom den mat vi ”beställt” får vi också ett varierat och öppet landskap – för det går inte att importera.
Det står heller ingenting om ansvaret för framtidens utmaningar med en växande befolkning och ett förändrat klimat. Om Sveriges folk genom sina politiker ger uttryck för vilket jordbruk man vill ha är det väl högst naturligt att man också handlar därefter.
Att man i England föredrar engelsk mat, och att vi i Sverige föredrar svensk … vad är det för konstigt med det?
Det är nog mer förvånande att göra som skribenten, håna och göra narr av det egna landets jordbruk.
Det är ju ändå så att någon landsbygd någonstans kommer alltid att försörja oss. Varför då inte vår egen?
Arne Lindström
ordförande LRF Västerbotten