Nyligen hölls det en skogskonferens i Stockholm.
Författaren Theodor Kallifatides var där.
Han pratade om det fantastiska med den svenska skogen och sa att vi faktiskt lever i ett förlovat land.
Skogen är något väldigt vackert som skänker oss en plats för fritid, gröna jobb och ett svar på dagens stora klimatutmaningar.
Som europaparlamentariker känner vi att vi svenskar måste bli bättre på att förklara det för resten av Europa.
Vår skog är fantastisk. Vi kan orientera och plocka svamp i den samtidigt som den ger oss resurser i form av virke, fordonsbränsle och nya material som ersätter plast och textilier.
I Sverige finns det en respekt för att inte ta ut mer av skogen än vad som växer åter. Trots att vi använder allt mer skogsråvara växer våra skogar med drygt 100 miljoner kubikmeter varje år. I dag har vi dubbelt så stor virkesvolym som för 100 år sedan.
I Europaparlamentet och i EU är den här närheten till och kunskapen om skogen inte självklar. Politiker och tjänstemän från andra länder har andra perspektiv och erfarenheter.
För en grek handlar kanske skogspolitik om att skydda olivlundar från skogsbränder.
För en belgare är skogen ett inhägnat område där man under helgen får trängas med många andra som vill komma ut i naturen.
Tyvärr leder detta ibland till detaljerade förslag som, visserligen är välmenta, men riskerar göra mer skada är nytta.
Under vårt arbete med EU:s skogsstrategi har vi sett otaliga exempel på detta. Till exempel när vi pratar om fördelarna med att bygga hus i trä. En villa som byggs med en stomme av trä kan innebära ett nettoupptag av koldioxidutsläpp på 150 ton. Samma villa byggd med konventionella material leder i stället till stora utsläpp.
Men parlamentariker från många andra EU-länder fokuserar hellre på att detaljreglera hur skogen ska skötas och hur skogsråvaran ska användas, än att se skogens potential som bidrag till en ambitiös klimatpolitik.
Texten om EU:s skogsstrategi, som Europaparlamentet röstade igenom för en tid sedan, blev bra till slut. Där bekräftas att skogspolitik är en nationell kompetens och att skogen innehar en stor potential för nya gröna jobb och innovationer.
Men det var en strid in på mållinjen för att argumentera mot förslag som skulle skada vår skog och skogsbruket.
Som svenska europaparlamentariker har vi ett särskilt ansvar att stå upp för den svenska skogen, vår skogsindustri och alla jobb som finns i dag och kan tillkomma i morgon. Framöver måste vi tillsammans med svenska regeringen, näringsliv och fackföreningar bli ännu bättre på att berätta om det fantastiska med vår skog.
Det räcker inte att bara inrikta oss på att hålla EU borta från vår skogspolitik.
Tack vare skogen kan vi faktiskt erbjuda EU en källa till nya gröna jobb och ett svar på dagens klimatutmaningar.
På skogskonferensen beskrev Theodor Kallifatides hur han som grek, blev svensk och förälskade sig i den svenska skogen och naturen.
Det bör rimligtvis gå att även få resten av världen att förstå den fantastiska potential som skogen rymmer.
Jytte Guteland(S)
Europaparlamentariker, ledamot i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
Jens Nilsson(S)
Europaparlamentariker, ledamot i utskottet för transport och turism