Våldet minskar i Sverige och i andra jämförbara länder.
Ändå tror 75 procent av befolkningen att våldet ökar.
Statistiken visar också att andelen svenskar som blivit utsatta för brott har minskat sedan 1990-talet och att dödligt våld har sjunkit med 30 procent under samma tidsperiod.
Att 75 procent ändå tror att våldet ökat, när det i verkligheten har minskat, vad beror det på?
I Sveriges Radios ”Vetandets värld” (11/2 2016), som jag hämtat statistiken ifrån, pekade man på två faktorer. Den ena är att media kan sälja genom brottsrapportering, eftersom vi är så intresserade av att höra och läsa om det. Den andra att brottslighet har blivit en tacksam politisk fråga för många partier.
Med dagens blixtsnabba nyhetsrapportering, där många av oss får ständiga pushnotiser i våra smartphones, är det lätt att vi tappar både perspektiv och förmåga till källkritisk granskning. Att internet också används för att sprida rädsla och fördomar för att uppnå politiska mål gör inte saken bättre.
Vi lever i dag i en orolig tid med militära konflikter, terrordåd, klimathot och flyktingströmmar. Då är det lätt att man längtar tillbaka till ”bättre tider”. Att tiderna inte var bättre förr, då det gäller våldsbrott, spelar ingen roll. I stället letar man efter syndabockar, ofta blir det minoriteter som pekas ut.
När jag ser den massiva desinformation som finns på nätet i dessa frågor tänker jag på det gamla ordspråket ”Mot den rena dumheten förmår gudarna intet”.
Trots att jag kan bli pessimistisk ibland tycker jag att det är viktigt att vi försöker ta reda på fakta och att vi vågar ifrågasätta när människor kommer med tvärsäkra påståenden om hur det ser ut i vårt samhälle.
Ett bra exempel på hur statistik kan missbrukas handlar om rapporterade våldtäkter. Där hamnar Sverige i topp. Att vi inte längre skambelägger våldtäktsoffer lika mycket som i de flesta andra länder gör att fler kvinnor vågar rapportera. Det är en sida av saken. En annan är att om en kvinna blir regelbundet våldtagen i en långvarig relation så rapporteras varje våldtäkt som ett enskilt fall.
Inte undra på att Sveriges statistik ser dyster ut.
Det går alltså att både sälja lösnummer och vinna billiga politiska poäng på att spela på våra rädslor. Det som gör detta extra allvarligt är att med de många alternativa informationskanaler som finns i dag så verkar alltfler i huvudsak välja den som överensstämmer med den egna politiska övertygelsen.
Att våldet minskar i samhället borde leda till minskad rädsla. Tyvärr verkar många uppleva att det är tvärtom.
Vi ska inte förneka de verkliga problem som finns i vårt samhälle men det är viktigt att rädslan inte får styra utvecklingen. För om vi inte är uppmärksamma så har vi snart ett samhälle som vi inte önskar oss, ett samhälle som blir mer styrt av okunskap och rädsla än av kunskap och framtidstro.
Hans Marklund