Hjärnan bakom Alliansprojektet var varken Moderatledaren Fredrik Reinfeldt eller hans tidigare parhäst och chefsstrateg Per Schlingmann. Upphovsmannen heter PJ Anders Linder, före detta politisk chefredaktör på oberoende moderata Svenska Dagbladet och numera vd för Axess.
Innan de borgerliga partiledarna ens hade hunnit tänka på att bada badtunna i Högfors föreslog Linder på ledarplats att de fyra partierna borde gå samman i en allians för att bryta Socialdemokraternas hegemoni. Resten är historia.
”Det fanns en stark känsla i mitten av 2000-talet av att vi levde i en socialdemokratisk enpartistat. De hade inte bara suttit vid regeringsmakten länge, utan det omgivande samhället hade inrättat sig efter evigt socialdemokratiskt maktinnehav. Den känslan finns inte längre”, säger PJ Anders Linder i ett samtal om hur Alliansen förändrade Sverige och varför borgerligheten har kunnat hålla sams i åtta år.
Innan Alliansen bildades 2004 var de borgerliga partierna notoriskt oeniga. Vid de få tillfällen då de styrde Sverige präglades samarbetet av interna stridigheter och kaos. Hur kommer det sig att de äntligen kunde samsas?
”Det handlar om politisk omorientering. Alla fyra partier genomförde 'makeoverprojekt'. Det har varit ett ensidigt fokus på Moderaternas omgörning till Nya M. Men Kristdemokraterna och Centern, och även Folkpartiet, har gjort stora förändringar gällande partikulturen. I början av sin existens ville KD inte ens välja block. Med Maud Olofsson valde Centern en tydlig borgerlig väg. Under Lars Leijonborg och Jan Björklund har FP fått en mer distinkt borgerlig framtoning.”
I Alliansens barndom fanns en tydlig reformagenda. Linder menar att det är svårt att se vad de borgerliga partierna vill i dag, förutom att hindra S från att komma till makten.
”Idén som bär en gemensam borgerlighet är svår att få syn på. Det finns en del som talar mycket om visioner. Där är jag svalare. Man behöver inte så mycket visioner. Man behöver värderingar, och man behöver en riktning.”
”Moderaternas partisekreterare Kent Persson brukar säga 'vi håller vad vi lovar'. Men frågan är – vad lovar ni för något? Inför valet 2006 var det tydligt. 2010 var det mycket otydligare. Nu är det svårt att se vad erbjudandet är.”
Samtidigt pekar Linder på att Alliansen har förändrat Sveriges politiska landskap. Och dess arv kommer att bestå, även om de rödgröna vinner valet.
”Skulle det bli ett maktskifte till hösten kommer det att bli en annan sorts styre. Inte ens om det blir en socialdemokratisk enpartiregering kommer det kännas som att socialdemokratin äger Sverige. Den känslan har brutits genom de här regeringsåren.”
Oavsett vilket regeringsalternativ som vinner väljarnas förtroende går det inte att förneka att Alliansens år vid makten har varit en framgång. De har klarat vad andra borgerliga regeringar har misslyckats med; att bli mer än en parentes mellan socialdemokratiska regeringar.
Naomi Abramowicz
ledarskribent på Liberala nyhetsbyrån