Det är svårt att engagera medborgarna inför valet till EU-parlamentet i maj. Ändå berörs de och deras arbeten, välfärden och tryggheten, miljöfrågorna, ekonomin och mycket annat.
EU med stora resurser, men splittrat, övertygar inte som utrikes- och säkerhetspolitisk aktör. Främlingsfientlighet, nationalism och populism breder ut sig i Europa i skuggan av krisen och arbetslösheten. Det ger en obehaglig påminnelse om 1930-talets politiska förhållanden. Partier och media har ett stort ansvar för att öka intresset för EU, nå ett bättre valdeltagande och pressa tillbaka de bruna krafterna.
Ett halvår före riksdagsvalet har oppositionen ett stort övertag i opinionen. Missnöjet med åtta års borgerlig regeringspolitik är kompakt; dess oförmåga att minska arbetslösheten, en allt sämre fungerande skola, stora brister i sjukvård och äldreomsorg samt ökade orättvisor med stora skattesänkningar för dem som ”redan har sitt på det torra”, som Sten Andersson brukade säga, i stället för nyinvesteringar i bostäder, trafik, forskning och annat som skulle göra Sverige bättre rustat för framtiden.
Regeringen verkar till slut ha förstått att svenska folket inte längre imponeras av de gamla visorna om att allt fixar sig med skattesänkningar och försöker nu stjäla oppositionens paroller, dock utan att skapa en bättre politik. Folket har upplevt och lidit av politikens dåliga resultat.
Socialdemokratin och oppositionen ska inte ta en valseger för given, även om deras utgångsläge är bra. De måste tydliggöra sin politik på områden som sambandet mellan skatter och förbättrad välfärd och minskad arbetslöshet, ta krafttag mot privata riskkapitalisters stora vinster inom välfärdstjänster och göra insatser mot avregleringarnas negativa effekter med till exempel stora brister i järnvägsnätet och dess säkerhet.
Valkampanjen riskerar att upplevas tjatig om orden jobb, skola, vård och omsorg upprepas tiotusentals gånger till innan riksdagsvalet. Därför måste partierna presentera bredare berättelser om vilken politik de vill föra och vilket samhälle de vill bygga; frågor som miljöpolitik och hållbart samhälle, arbetslivets villkor, regionalpolitik, socialpolitik och människosyn, kultur och internationella frågor. Och Socialdemokraterna har ett särskilt stort ansvar för att göra detta.
Motståndaren är välorganiserad med starka krafter inom den dominerande borgerliga pressen, Svenskt näringsliv och den privata företagsamheten kommer att mobiliseras för att förhindra ett regeringsskifte.
”Lyssna på rörelsen”, var Tage Erlanders testamente till sin efterträdare Olof Palme för 45 år sedan. Rörelsen är inte lika stor och stark längre, så socialdemokratin måste förlita sig på andra metoder för opinionsbildning och mobilisering. Frågan är om den klarar av denna utmaning. En vässad egen politik och mindre av riskminimerande ängslan krävs för öka s-genomslaget bland väljarna.
Robert Björkenwallsocialdemokratisk debattör
Gunnar Lassinanttisocialdemokratisk debattör