Sitter och bläddrar i psalmboken samtidigt som jag lyssnar på vacker musik på julnattsmässan i Skellefteå landsförsamlings kyrka.
Tankarna vandrar när jag ser ut över den nästan helvita församlingen, samtidigt som jag tänker på att skälet till att vi sitter i kyrkan är att ett flyktingbarn föddes i Palestina för över 2 000 år sedan.
I psalmboken jag håller i mina händer finns psalmer, böner och texter från nästan hela världen. En del är mycket gammalt, annat nyskrivet, mycket är översatt och en del har svenska författare. Gemensamt för allt är att det numera är en del av den svenska kulturskatten.
Efter Sverigedemokraternas valframgång hösten 2014 har jag funderat mycket på hur vi uppfattar vad som är svensk kultur. Sanningen är den att utan impulser utifrån skulle vi inte ha någon kultur som vi kunde kalla för svensk.
Mycket av det vi tänker på som svenskt har vi lånat. Det räcker med att titta på vårt språk. Utan lån från tyska, franska, engelska, latin och grekiska skulle vi knappast kunna kommunicera med varandra.
Utan utländskt kapital, och utan invandrade specialister, skulle vi inte heller ha något svenskt näringsliv värt namnet. Raden av namn som kommit till Sverige för att de tvingats fly, eller för att de sett ekonomiska möjligheter i vårt land, och som berikat både kultur och näringsliv är oändligt lång.
Visst har jag respekt för att våra myndigheter fått problem på grund av den senaste tidens flyktingström, men det förtar ändå inte helhetsintrycket av att Sverige tjänat på, och även i framtiden kommer att tjäna på, att vara ett öppet land. Svensk egoism är det ena skälet till att vi bör fortsätta med att ha en generös flyktingpolitik.
För mig är dock frågan mycket djupare än så. Min kristna människosyn säger mig att talet om alla människors lika värde inte bara är fraser vid högtidliga tillfällen utan att de också betyder något i praktiken.
Vilka människor som hjälpte Maria och Josef att fly med Jesusbarnet till Egypten vet vi inget om, men ett är säkert, de skulle aldrig har klarat sig om det inte hade funnits hjälpsamma människor längs vägen.
Även om det heter Svenska kyrkan så är kyrkan på många sätt mycket äldre och större än den svenska nationen.
Svenska kyrkan, Katolska kyrkan, Pingstkyrkan och alla andra kyrkor i Sverige har ett nätverk av kontakter över hela världen. Därför tycker jag också att vi som är kristna har ett alldeles speciellt ansvar för lära av vår historia och visa vad medmänsklighet och solidaritet i en splittrad värld betyder i dag.
Hans Marklund
föreståndare för Skellefteå Stadsmission och präst
Svensk egoism är det ena skälet till att vi bör fortsätta med att ha en generös flyktingpolitik.